Oscar Ahnfelt (1813−1882)

Oscar Ahnfelt was born 21 May 1813 in Gullarp, Skåne, and died on 22 October 1882 in Karlshamn. He was a preacher who spread the word of God through music. After teaching guitar at the Jöns Petter Cronhamn's School of Music in Stockholm, he started his own guitar school. He joined the new Evangelical Revival and became an itinerant preacher and singer with a large audience. Among his songs is the melody to ‘Blott en dag’.

A life history

Oscar Ahnfelt was born 21 May 1813 in Gullarp, on the outskirts of Lund. His father Jonas was a priest who had married his predecessor’s daughter, Elisabeth Margareta Flodman. After graduating with an undergraduate degree in theology and then working for a few years as a tutor, Oscar returned to his parents’ parsonage, appearing as a guitarist in a far-reaching social life. He gave lessons and in 1837 he began to perform musicat Peter Wieselgren’s temperance meetings.

In 1840 Ahnfelt moved to Stockholm to study guitar. In 1842 he taught guitar at the Jöns Petter Cronhamns Sång-Institut (a music school) but by December he had announced the establishment of his own ‘Guitar School’, since it was ‘insufficient with only one such institute in a town of Stockholm’s étendue’. His teaching extended over the years 1843−46, with him continuing to give his own concerts until 1850. Following the example of the Continent’s guitar virtuosos, he commissioned lutist Otto Fredrik Selling to build a ten string guitar with four bass strings on an extra neck.

An advertisement for his guitar school, which included expressions in French, reflects Ahnfelt’s targeted clientele: students elicited from the top echelons of society, the social circles in which he performed music. As a resut, problems arose when he joined the rising Evangelical revival movement centred around the notable religious leader Carl Olof Rosenius in 1841. Here, denunciation of ‘worldly things’ was fundamental and Rosenius writes in a letter that Ahnfelt could no longer frequent those circles that solicited music the most. So instead, in 1845 Ahnfelt commenced a long and intensive period of activities as an itinerant preacher and singer, based in Karlshamn from 1851. This lasted until the mid−1870’s. He suffered from disease during his final years and died 22 October 1882.

Musical revival

A common revival meeting organised by Ahnfelt lasted two to three hours. It began with him singing a song on the guitar, followed by a hymn from the hymnbook, a long ‘lecture’ ending with prayer, new hymns and a final solo. Time-wise, his songs were subordinate − but they were an unusual feature, as equally talked about as attractive to audiences. In 1851 a constable reported that the ‘fanaticism arising among Ahnfelt’s followers’ could be explained by ‘the way he performed and the song itself[NV1] , of which the latter in particular can be described as very seductive.’

Ahnfelt appeared at a time when the patriarchal agrarian society − controlled by the church and constrained by the parish − had began to fall apart. The spiritual revival instigated people to venture outside their own parish and to listen to preachers with the ‘correct’ message, based on personal experience. Improved communications and cheaper mass media spread the message to a wider audience. Thus at times even Ahnfelt’s wayfarings were suspect − he was ‘the notorious wandering reader-apostle’.

Until 1856 the konventikelplakatet (The Conventicle Act) forbade spiritual activity outside the church, with the exception ofactivities within one’s own household. Ahnfelt’s meetings were at first held only in private homes with a gathering of ‘friends’. But in 1858 the Carlskrona Weckoblad newspaper wrote: ‘It is now not only in a small intimate circle he plucks his lyre and declaims his orations, but he obviously appears facing large crowds, as if such were for him legal by law.’ The many court trials against Ahnfelt reflect the battle for freedom of public religious gatherings. Frequently asked questions were: Were the participants within the person’s normal social circle, or was everyone welcome to attend? Were the doors locked during the meeting so that not just anyone could walk in? It was often found that although the substance of the message did not deviate from the pure Lutheran doctrine, a layman could not be permitted to deliver such text, let alone have public meetings about it.

The spiritual songs

The first published melody by Ahnfelt, ‘Guds barn jag är’, was printed in sifferskrift (a form of numbered musical notation of Swedish invention) in the Christian monthly Pietisten in 1848. Between 1850 and 1877 he collected his own compositions together with those of others into a set of twelve books, Andeliga sånger, including 200 numbered and eight unnumbered songs. The ‘accompaniment for piano or guitar edition was large and expensive and targeted to salon musicians. Jenny Lind was credited with contributing to the printing costs. Ahnfelt wrote about 50 of the songs himself, several of which were set to multiple lyrics. Most of his own songs were published in the early books; the latter are dominated by solo songs by composers such as Felix Mendelssohn, Erik Gustaf Geijer, Per Ulrik Stenhammar, Gunnar Wennerberg, Adolf Fredrik Lindblad and Leonard Höijer. Höijer was also responsible for the arrangements. Many of the songs had a fairly high degree of difficulty. The songs reached a large audience mainly through the use of cheap editions written in sifferskrift, which Ahnfelt felt could ‘find a market among the countryfolk and have-nots.’ In these books, distributed by lay preachers, the more complex melodies were replaced with simpler ones. Numerous pirate editions give evidence of their popularity.

Ahnfelt came to define a new genre of spiritual songs without precedence in Sweden. The lyrics were first provided largely from Rosenius, followed by Lina Sandell. Ahnfelt’s melodies are usually in major keys with harmonic progressions following chords in root position. They are thus quite suitable for guitar accompaniment. His melodies originate from bourgeois drawing-room songs and they are characterised by embellished chords alternating with stepwise movement. Sitting at the spinning wheel in her parents’ home, the ‘emotional’ housekeeper sang ‘many long songs of Lindegren, Vallerius and Kullberg’ and the manor house hosted many musicians and singers. The chordal melodies also had German influences.

Melodic traits

Several of Ahnfelt’s characteristic melodies include ‘Guds barn jag är’ and ‘En vän framför andra.’ The melody is already uniquely identifiable within the first phrase. Such rich ideas join forces with a recurring set of compositional formulas. Particularly common is his use of descending notes in the middle of the song, moving from a melodic climax down to scale degree three. This kind of phrase came to be a staple of the new chordal type of melody that later became common in folksong. ‘Tänk när en gång’ and ‘Blott en dag’ lie within this collective field. Ahnfelt’s approach to melody is similar to that of other types of songs related to ballads, such as couplet ballads. This contributed to the popularity of his songs: Ahnfelt meant this was his way of reaching ‘people of all classes and degrees of education’, both ‘city dwellers and country folk’.

When Ahnfelt chooses to make use of minor keys, it is to obtain a particular expression, either within entire songs or as a contrast in melodic minor. This approach resembles a folklike art music, embracing indirect influences from older folk music. The collection even includes some arrangements of folk melodies from printed collections. However, influences from Great Britain and the United States were minimal. Several popular songs are included – such as Englishman Sir Henry Rowley Bishop’s ‘Home, Sweet Home’ − but the translations of the lyrics were usually set to newly composed melodies. Contemporary American revivalist songs did not have any impact on Ahnfelt’s musical style.

Ahnfelt’s melodies showcase the soloist by means of a wide vocal range and high notes in important places, often in the final phrase. In this way, they were also adapted for Ahnfelt the preacher. With a personality such as Ahnfelt at the centre, the song could reach out effectively: the singer’s experience could spread to those of others, he guaranteed the validity of the message, he was convinced not only that he was right – but that he had the right to sing. Thus do Ahnfelt’s melodies reflect the changing of the times of which he was a part.

Hans Bernskiöld © 2015
Trans. Thalia Thunander

Publications by the composer

Christelig andakt och vederqvickande själaro uti utvalda andeliga sånger, Kalmar, 1853.
Guds barns förening och deras afsöndring från verlden, Christianstad: H. Lang, 1858. [Adapted from a German treaty.]
‘Grunden till de troendes enhet’, Budbäraren, 1872. [New printings Hässleholm 1927 and 1946.]

Bibliography

[Ahnfelt, Carl-Nicklas]: ‘Några drag ur Oscar Ahnfelts liv och verksamhet’, Korsblomman: Kristlig kalender, vol. 19, 1884, pp. 87−114.
[Ahnfelt, Carl-Nicklas]: Några drag ur Oscar Ahnfelts liv och verksamhet, hans vänner tillägnade af C.A., Stockholm: Ev. fosterlands-stiftelsens förlagsexpedition 1884. [Reworking of the article in Korsblomman. New printing in Ahnfelts sånger, Örkelljunga: Kristliga Ungdomsförbundets Musikförlag 1966.]
Ahnfelt, Otto: Ur mina minnen, 2 vol., Stockholm, 1905−07.
Ahnfelt, P. Gabriel: Studentminnen. Anteckningar och tidsbilder från hemmet, skolan, universitetet och församlingen, 2 vol., 1st ed., Helsingborg: Ewerlöf, 1855; 2nd ed. Stockholm: Lamm, 1882.
Bernskiöld, Hans: ‘Oscar Ahnfelt’, in: Sjung av hjärtat sjung. Församlingssång och musikliv i Svenska Missionsförbundet fram till 1950−talet, Gothenburg: Förlagshuset Gothia, 1986, pp. 32−38, 195f.
Blomgren, Josef: Oscar Ahnfelt. Sveriges Aandelige Troubadur, Copenhagen: O. Lohse, 1946.
Ekdahl, Nils Johan: Sammanfattning af vad som förekommit i det s.k. Ahnfeltska målet, Stockholm, 1863.
Hallingberg, Gunnar: Läsarna. 1800−talets folkväckelse och det moderna genombrottet, Stockholm: Atlantis, 2010. [A cultural history of the free church, which also discusses Ahnfelt’s role in many places.]
Laurin, Sigfrid: Oscar Ahnfelt − Gudsmannen − Evangelie-förkunnaren. En psykologisk studie, 2nd re-worked and expanded edition, Stockholm: Fosterlands-stiftelsen, 1925.
Lövgren, Oscar: Oscar Ahnfelt. En Herrens sångare, Stockholm: Svenska Missionsförbundet, 1932.
Lövgren, Oscar: Oscar Ahnfelt. Sångare och folkväckare i brytningstid, Stockholm: Gummesson, 1966. [This is the best biography on Ahnfelt.]
Nisser, Per-Olof, Inger Selander & Hans Bernskiöld: Psalmernas väg. Kommentarer till text och musik i Den svenska psalmboken, vol. 1, Psalmerna 1−204, Visby: Wessman, 2014, ch. ‘Med Gud och hans vänskap’, pp. 179−181. [Vol. 2 vill include commentary on Ahnfelt’s melodies no. 249, 250 and 320 in the hymnal and is expected to come out around the end of 2016 or beginning of 2017.]
Persson, Joseph: Oscar Ahnfelt. En andlig ‘trubadur’, Stockholm: Fosterlands-stiftelsen, 1944.
Rodhe, Edvard: ‘Oscar Ahnfelt’, in: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 1, Stockholm: Bonnier, 1918.
Tönnesen, Öivind: Oscar Ahnfelt. Evangeliets trubadur, trans. from Norwegian Olov Gunnarsson, Uppsala: Lindblad, 1953.

Sources

Aftonbladet 27/12 1841, 20/12 1842, 3/1 1846, 24/4 1850.
Letters and writings from Ahnfelt, cited in Newman, Ernst: ‘Hedbergianismen’ i Sverige. Åbo: Åbo Akademi 1931.
Letters from Carl Olof Rosenius to Rev. Dr. Bard, undated [1850], re-issued in ‘Ur den svenska folkväckelsens historia. II. Brev från C.O. Rosenius till hans vänner i Amerika. Samlade och utgivna av G. Westin.’ Kyrkohistorisk årsskrift 30, pp. 239−348 (here p. 248). Stockholm 1931.
Carlskrona Weckoblad 13/2 1858.
Ekdahl, Nils Johan: Sammanfattning af vad som förekommit i det s.k. Ahnfeltska målet. Stockholm 1863. [Critique on travelling p. 9]
Pietisten. No. 11 1848.
Report from sheriff K.A. Anstrin on the meeting at the home of crofter Jan Jansson in Wassbo, 15/2 1851, Riksarkivet, Stockholm (see below).
Riksarkivet, Stockholm: protocols and material on court proceedings against Ahnfelt.

Summary list of works

Spiritual songs (dedicated to Jenny Lind), songs with piano, hymns (e.g. Blott en dag).

Collected works

Songs
Spiritual songs with accompaniment for piano or guitar, composed and humbly dedicated to Mademoiselle Jenny Lind by Oscar Ahnfelt. [In later editions the title was Spiritual songs with accompaniment for piano or guitar, some collected and some composed by Oscar Ahnfelt, and humbly dedicated to Mrs. Jenny Lind-Goldschmidt. The songs were published in 12 books: 1 1850 (nos 1−12), 2 1851 (13−22), 3 1853 (23−32), 4 1855 (33−45), 5 1859 (46−60), 6 1861 (61−79), 7 1863 (80−100), 8 1864 (101−118), 9 1868 (119−136), 10 1872 (137−156), 11 1874 (157−170), 12 1877 (171−200). The collection was re-released in a new printed edition called Ahnfelts sånger. Örkelljunga: Kristliga Ungdomsförbundets Musikförlag 1966.]

The following songs in Ahnfelts collection are composed by him:
Book 1 1850: 1. Här kommer en främling från fjärran ort (J.M. Lindblad), 2. Vik ej ur mitt hjärta (C.G. Cassel). Also used for ‘Timmarna framila, natten snart sin vila’ (unknown year) no. 123 (9/1868) and ‘Helge Ande ljuva’ (B. Schmolck, trans. J. Rothåf) no. 182 (12/1877), 3. Gud ske lov, min vän han blivit (Marianne Nunn, trans. C.O. Rosenius), 4. Vad helst här i världen bedrövar min själ (A. Rosenius), 5. Guds barn jag är (v. 1: L. Stenbäck, v. 2−4 C.O. Rosenius), 6. Jag arma barn, som litet har erfarit (A.M. Gullbransson), 7. I en djup, oändlig skog (C.O. Rosenius). Also used for ‘Herre, giv oss alla nåd’ (troligen L. Sandell) no. 142 (10/1872). The second part of the song (v. 15−20) is also used as the melody for no. 37 ‘Den skönaste ros har jag funnit’ (3/1855), 8. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala (C.O. Rosenius), 9. Väl mig, nu till borgen jag hunnit (C.O. Rosenius), 10. När den arma jordens tid förgår (L. Stenbäck), 11. Tänk, när en gång den dimma är försvunnen (W.A. Wexels, trans. C.O.Rosenius). Also used for ‘Jag har en vän, så huld, så mild, så tålig’ (G. Palmqvist) no. 27 (2/1851) and ‘På Herrans ord var trygg’ (C.G. Cassel) no. 94 (7/1863), 12. O land, du sälla andars land (F.G. Hedberg)

Book 2 1851: 14. Öppet står Jesu förbarmande hjärta (v. 1 likely P.H. Syréen, v. 2−4 A. Falk). Also used for ‘Allt är nu redo! Si Gud har utgivit’ (unknown) no. 39 (4/1855), ‘Kom och välkommen i namnet det dyra’ (P. Westdahl) no. 104 (8/1864), ‘Tänk på ditt gamla förbundsfolk, o Herre’ (L. Sandell) no. 160 (11/1874) and ‘Herre, om stundom med hjälpen du dröjer’ (L. Sandell) no. 165 (11/1874), 15. Som Farao med all sin här (C.O. Rosenius), 17. Vi suckar, vi klagar jag här? (A.B. Roos), 18. Med Gud och hans vänskap (C.O. Rosenius), 20. O Jesus, din duva hon har ingen ro (P.L. Sellergren), [ 22 (?) Vad det blir gott att landa (H.A. Brorson, trans. J.M. Lindblad). Attributed to Ahnfelt by A. Lindström 1878, but not by Ahnfelt himself.]

Book 3 1853: 26. Nu lov och pris! Jag vet ej mer (C.O. Rosenius), 27. See no. 11, 28. På nåden i Guds hjärta (C.O. Rosenius), 30. Jag har fått bud, min tid, mitt prov är slut (C.O. Rosenius). Also used for ‘Varhelst vi mötas, frågar du: ’Vad för nytt?’’ (engelsk) no. 35 (4/1855), 31. Jag är främling, jag är en pilgrim (M. Dana-Shindler, trans. B. Ehrenborg-Posse), 32. O jag vet en gång, då ej jordisk sång (B. S[teinmetz?]). Text and melody dependent on ‘Jord och himmel jag’ by C. W. Böttiger. Also used for ‘Se till mig i nåd’ (L. Sandell) no. 143 (10/1872)

Book 4 1855: 34. Ack visste du, som nu dig måste böja (H.A. Brorson, trans. J.M. Lindblad), 35. See no. 30, 36. Just som jag är, ej med ett strå (Ch. Elliott, trans. B. Ehrenborg-Posse), 37. Den skönaste ros har jag funnit (H.A. Brorson, trans. J.M. Lindblad). Detta är andra delen (v. 15−20) av no. 7 ‘I en djup, oändlig skog’, 38. Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv! (C.G. Cassel). Also used for ‘Jag irrade länge än hit och än dit’ (L. Sandell) no. 86 (7/1863), ‘Ack, allt vad som fordom en vinning oss var’ (okänd) no. 87 (7/1863) och ‘Uppsvulgen i segren[HB1]  är döden förvisst’ (L. Sandell) no. 134 (9/1868), 39. See no. 14, 40. Allt vad oss Adam i fallet ådragit (C.O. Rosenius). Melodin är en bearbetning av ‘Ängsliga hjärta’ (no. 8), 41. Nu evigt väl, nu evigt väl! Nu är jag hjärtligt nöjd! (C.O. Rosenius), 43. Hem jag längtar, ack härute (J.B. Albertini, trans. J.M. Lindblad), 44. O, vad salighet Gud vill skänka (G. Stenman, trans. L. Stenbäck)

Book 5 1859: 46. See no. 18, 47. See no. 36, 49. Jag behöver dig, o Jesus, ty jag har (Fr. Whitefield, trans. L. Sandell). Also used for ‘Jag behöver dig, o Jesus, ty i mig’ (possibly by F. Kock) no. 64 (6/1861), ‘Blyges du för Herren Jesus’ (L. Sandell) no. 83 (7/1863), ‘Hemma, hemma få vi vila’ (L. Sandell) no. 99 (7/1863), ‘När du beder: ’Herre, Herre, föröka du min tro’’ (L. Sandell) no. 151 (10/1872), ‘O, vi frågar du så ofta’ (L. Sandell) no. 188 (12/1877), ‘Tusen, tusen själar sucka’ (L. Sandell) no. 191 (12/1877) och ‘Korset först och kronan sedan’ (L. Sandell) no. 194 (12/1877), 50. En vän framför andra, min Frälsare huld (C.O. Rosenius). Also used for ‘Välsigna, min trofaste Herre och Gud ‘(L. Sandell) no. 66 (6/1861), 57. Till Herren jag bad, att han ville föröka (W. Cowper, trans. B. Ehrenborg-Posse)

Book 6 1861: 62. Ho är en sådan Gud som vår (unknown year). Also used for ‘Pris vare Gud! Pris vare Gud!’ (possibly by C.O. Rosenius) no. 110 (8/1864), ‘Min äreklädning, bröllopsskrud’ (N.L. von Zinzendorf, trans. J. Hellman) no. 111 (8/1864), ‘I sig var människa blott är’ (C. Dick) no. 125 (9/1868), ‘Ditt ord, o Jesu, skall bestå’ (L. Sandell) no. 139 (10/1872) and ‘En man så talande här står’ (C. Dick) no. 161 (11/1874), 64. See no. 49, 65. Förlossningen är vunnen i Jesu Kristi blod (L. Sandell). Also used for ‘Jag har en viktig fråga’ (L. Sandell) no. 84 (7/1863), ‘Nu bort med allt som ängslar’ (L. Sandell) no. 91 (7/1863) and ‘Vad synes dig om Kristus’ (L. Sandell) no. 103 (8/1864), 66. See no. 50, 71. O! vad din härlighet är stor (German, Danish trans. H.A. Brorson, unknown Swedish trans.), 77. I kära Guds barn, I som troslivet öven (H.A. Brorson, trans. L. Sandell)

Book 7 1863: 80. Var är du? Var är du? Vart skyndar du hän (L. Sandell). Also used for ‘Se fågeln, som sitter på gungande gren’ (C. Dick) no. 131 (9/1868), ‘Hur ljuvligt, o Jesu, att medan vi gå’ (L. Sandell) no. 144 (10/1872) and ‘Jag lever och vet, huru länge – vad tröst!’ (L. Sandell) no. 190 (12/1877), 82. Förgäves ropar den redan dömde (C. Ahnfelt), 83. See no. 49, 84. See no. 65, 86 & 87. See no. 38, 91. See no. 65, 92. Jesus, du mitt ‘fasta slott’ (C. Wesley, trans. L. Sandell), 94. See no. 11, 95. Är det sant, att Jesus är min broder? (L. Sandell), 98. Jag har ett hem, ett himmelskt hem (unknown), 99. See no. 49

Book 8 1864: 103. See no. 65, 104. See no. 14, 107. Ett barn är oss fött och en son är oss given (C.M. Lilliehöök). The melody is a rhythmic arrangement of ‘En vän framför andra’ (no. 50), 110 & 111. See no. 62, 112. Nåden, nåden den är fri (J. Hellman?)

Book 9 1868: 123. See no. 2, 125. See no. 62, 128. Vi hava i himlen en överstepräst (C. Ahnfelt), 129. O vad sällhet det är i all uselhet här (P.P. Waldenström), 131. See no. 80, 132. Gud har bestämt envar som tror (L. Sandell), 134. See no. 38, 137. Vem klappar så sakta i aftonens frid (L. Sandell). I den stora utgåvan melodi av L. Höijer, in sifferskrift (a Swedish notation system) with the melody by Ahnfelt.

Book 10 1872: 139. See no. 62, 142. See no. 7, 143. See no. 32, 144. See no. 80, 147. Blott en dag, ett ögonblick i sänder (L. Sandell). Also used for ‘Som Guds Israel i fordomtimma’ (L. Sandell) no. 186 (12/1877), 151. See no. 49, 153. Närmare, o Jesu Krist, till dig (L. Sandell efter S. Adams) no. 153 (10/1972). In the large edition the melody is by L. Höijer, in sifferskrift the melody is by Ahnfelt, 154 (?) Hos Gud är idel glädje (J.N. Brun, trans. L. Sandell). Unclear. Ahnfelt is given as the composer in Sionstoner 1889, but that information is missing both in Andeliga sånger and in Lindströms edition. Also used for ‘Det dyra namnet Jesus’ (L. Sandell) no. 181 (12/1877), 155. Farväl, käre vänner! Det måste dock ske (C. Ahnfelt)

Book 11 1874: 160. See no. 14, 161. See no. 62, 162. Min omsorg, Herre, vare den (L. Sandell). Also used for ‘Dit Gud mig leder vill jag gå’ (L. Sandell) no. 179 (12/1877), 165. See no. 14, 166. Herrens nåd är var morgon ny (L. Sandell)

Book 12 1877: 179. See no. 162, 181. See no. 154, 182. See no. 2, 186. See no. 147, 188. See no. 49, 190. See no. 80, 191. See no. 49, 194. See no. 49.

Alphabetical list
Ack visste du, som nu dig måste böja, no. 34 (4/1855).
Ack, allt vad som fordom en vinning oss var, no. 87 (7/1863). See no. 38.
Allt vad oss Adam i fallet ådragit, no. 40 (4/1855).
Allt är nu redo! Se Gud har utgivit, no. 39 (4/1855). See no. 14,
Blott en dag, ett ögonblick i sänder, no. 147 (10/1872).
Blyges du för Herren Jesus, no. 83 (7/1863). See no. 49.
Den skönaste ros har jag funnit, no. 37 (4/1855). See also no. 7.
Det dyra namnet Jesus, no. 181 (12/1877). See no. 154.
Dit Gud mig leder vill jag gå, no. 179 (12/1877). See no. 162.
Ditt ord, o Jesu, skall bestå, no. 139 (10/1872). See no. 62.
En man så talande här står, no. 161 (11/1874). See no. 62.
En vän framför andra, min Frälsare huld, no. 50 (5/1859).
Ett barn är oss fött och en son är oss given, no. 107 (8/1864). See also no. 50.
Farväl, käre vänner! Det måste dock ske, no. 155 (10/1872).
Förgäves ropar den redan dömde, no. 82 (7/1863).
Förlossningen är vunnen i Jesu Kristi blod, no. 65 (6/1861).
Gud har bestämt envar som tror, no. 132 (9/1868).
Gud ske lov, min vän han blivit, no. 3 (1/1850).
Guds barn jag är, no. 5 (1/1850).
Helge Ande ljuva, no. 182 (12/1877). See no. 2.
Hem jag längtar, ack härute, no. 43 (4/1855).
Hemma, hemma få vi vila, no. 99 (7/1863). See no. 49.
Herre, giv oss alla nåd, no. 142 (10/1872). See no. 7.
Herre, om stundom med hjälpen du dröjer, no. 165 (11/1874). See no. 14.
Herrens nåd är var morgon ny, no. 166 (11/1874).
Ho är en sådan Gud som vår, no. 62 (6/1861).
Hos Gud är idel glädje (J.N. Brun, trans. L. Sandell), no. 154 (10/1872). See comments.
Hur ljuvligt, o Jesu, att medan vi gå, no. 144 (10/1872). See no. 80.
Här kommer en främling från fjärran ort, no. 1 (1/1850)
I en djup, oändlig skog, no. 7 (1(1850). See also no. 37.
I kära Guds barn, I som troslivet öven, no. 77 (6/1861).
I sig var människa blott är, no. 125 (9/1868). See no. 62.
Jag arma barn, som litet har erfarit, no. 6 (1/1850).
Jag behöver dig, o Jesus, ty i mig, no. 64 (6/1861). See no. 49.
Jag behöver dig, o Jesus, ty jag har, no. 49 (5/1859).
Jag har en viktig fråga, no. 84 (7/1863). See no. 65.
Jag har en vän, så huld, så mild, så tålig, no. 27 (2/1851). See no. 11.
Jag har ett hem, ett himmelskt hem, no. 98 (7/1863).
Jag har fått bud; min tid, mitt prov är slut, no. 30 (3/1853).
Jag irrade länge än hit och än dit, no. 86 (7/1863). See no. 38.
Jag lever och vet, huru länge – vad tröst!, no. 190 (12/1877). See no. 80.
Jag är främling, jag är en pilgrim, no. 31 (3/1853).
Jesus, du mitt ‘fasta slott’, no. 92 (7/1863).
Just som jag är, ej med ett strå, no. 36 (4/1855).
Kom och välkommen i namnet det dyra, no. 104 (8/1864). See no. 14.
‘Korset först och kronan sedan’, no. 194 (12/1877). See no. 49.
Med Gud och hans vänskap, no. 18 (2/1851).
Min omsorg, Herre, vare den, no. 162 (11/1874).
Min äreklädning, bröllopsskrud, no. 111. See no. 62.
Nu bort med allt som ängslar, no. 91 (7/1863). See no. 65.
Nu evigt väl, nu evigt väl! Nu är jag hjärtligt nöjd!, no. 41 (4/1855).
Nu lov och pris! Jag vet ej mer, no. 26 (3/1853).
Nåden, nåden den är fri, no. 112 (8/1864).
När den arma jordens tid förgår, no. 10 (1/1850).
När du beder: ‘Herre, Herre, föröka du min tro’, no. 151 (10/1872). See no. 49.
Närmare, o Jesu Krist, till dig (L. Sandell adapted from S. Adams) no. 153 (10/1972). In the edition with sifferskrift.
O jag vet en gång, då ej jordisk sång, no. 32 (3/1853).
O Jesus, din duva hon har ingen ro, no. 20 (2/1851).
O land, du sälla andars land, no. 12 (1/1850).
O vad sällhet det är i all uselhet här, no. 129 (9/1868).
O! vad din härlighet är stor, no. 71 (6/1861).
O, vad salighet Gud vill skänka, no. 44 (4/1855).
O, vi frågar du så ofta, no. 188 (12/1877). See no. 49.
Pris vare Gud! Pris vare Gud!, no. 110. See no. 62.
På Herrans ord var trygg, no. 94 (7/1863). See no. 11.
På nåden i Guds hjärta, no. 28 (3/1853).
Se fågeln, som sitter på gungande gren, no. 131. See no. 80.
Se till mig i nåd, no. 143 (10/1872). See no. 32.
Som Farao med all sin här, no. 15 (2/1851).
Som Guds Israel i fordomtimma, no. 186 (12/1877), See no. 147.
Till Herren jag bad, att han ville föröka, no. 57 (5/1859).
Timmarna framila, natten snart sin vila, no. 123. See no. 2.
Tusen, tusen själar sucka, no. 191 (12/1877). See no. 49.
Tänk på ditt gamla förbundsfolk, o Herre, no. 160 (11/1874). See no. 14.
Tänk, när en gång den dimma är försvunnen, no. 11 (1/1850).
Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv!, no. 38 (4/1855).
Uppsvulgen i segern är döden förvisst, no. 134 (9/1868). See no. 38.
Vad det blir gott att landa, no. 22 (2/1851). See comments.
Vad helst här i världen bedrövar min själ, no. 4 (1/1850).
Vad synes dig om Kristus, no. 103 (8/1864). See no. 65.
Var är du? Var är du? Vart skyndar du hän, no. 80 (7/1863).
Varhelst vi mötas, frågar du: ‘Vad för nytt?’, no. 35 (4/1855).
Vem klappar så sakta i aftonens frid, no. 137 (9/1868).
Vi hava i himlen en överstepräst, no. 128 (9/1868).
Vi suckar, vi klagar jag här?, no. 17 (2/1851).
Vik ej ur mitt hjärta, no. 2 (1/1850).
Väl mig, nu till borgen jag hunnit, no. 9 (1/1850).
Välsigna, min trofaste Herre och Gud, no. 66 (6/1861), See no. 50.
Ängsliga hjärta, upp ur din dvala, no. 8 (1/1850).
Är det sant, att Jesus är min broder?, no. 95 (7/1863).
Öppet står Jesu förbarmande hjärta, no. 14 (2/1851).

In the Swedish hymnal from 1986 the following melodies are by Ahnfelt: Med Gud och hans vänskap (59), Blott en dag (249), Är det sant att Jesus är min broder (250), Tänk när en gång det töcken har försvunnit (320) and Ängsliga hjärta, upp ur din dvala (572, Psalms and songs 667). In Psalms and songs from 1987 there are additionally the following: Herrens nåd är var morgon ny (538) and O vad sällhet det är (650).

Among secondary song publications with arrangements of music, the following can be named: Urwal af »Andeliga sånger, dels componerade, dels samlade»; set for four parts soprano, alto, tenor and bass, book 1−3, Stockholm 1853, 1855 and 1864.
Urwal af »Andeliga sånger, dels componerade, dels samlade»; set for four parts in sifferskrift for soprano, alto, tenor and bass, book 1−2, Stockholm 1853 and 1856.
Andeliga sånger, dels komponerade, dels samlade af Oscar Ahnfelt. Arranged for two, three or four voices by Albert Lindström, Stockholm, 1878.
Urval af andel. Sånger. Arrang. in quartet for men’s voices by A. E. Lindström, Stockholm: Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, 1879. 


Works by Oscar Ahnfelt

There are no works by the composer registered