Hugo Alfvén (1872-1960)

Three Österling Songs

opus 22

1. Bön
2. Pioner
3. Minnesskrift

  • Year of composition: 1905
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: Anders Österling
  • Dedication: Signe Rappe (Pioner)
  • First performed: 11 April 1906 in the Royal Academy of Science's assembly hall in Stockholm. Clary and Olallo Morales
  • Duration: 9 min

Examples of printed editions

• 1−3. Abraham Lundquist, Stockholm 2005 LUN 5700920
• 1. Bön opus 16. Abraham Lundquist, Stockholm [1907] Abr. L. 4013
• 2. Pioner opus 22. Abraham Lundquist, Stockholm [1911] Abr. L. 4421

  • Location autograph: Uppsala Universitetsbibliotek
  • Possible call no. and autograph comment: VMhs 168:4 (Bön), VMhs 169:3 a-b (Pioner) [Ex 2. at Musik-och teaterbiblioteket], VMHs 169:4 (Minnesskrift)

Examples of recordings

• 1-3. Bluebell of Sweden 1985 (LP)
Erik Saedén, Lennart Hedwall
• 2. Pioner. Caprice (LP) 1986
Sylvia Lindenstrand, Thomas Schuback
• Bluebell of Sweden (LP) 1987
Marie Ann Häggander

Literature

Hedwall, Lennart, Hugo Alfvén, Stockholm 1973, pp. 334−338.

Description of work

1. Bön: Moderato F major 4/4
2. Pioner: Andante, quasi Adagio E-flat minor 2/4
3. Minnesskrift: Andante, lugubre e patetico C minor 4/4

Links

A detailed treatment of the songs by Lennart Hedwall
can be found in Alfvéniana 1-2/05, pp. 7−10 


Work comment



Libretto/text

1. Bön
Tala, älskade tala,
orden göra mig väl.
Svalkande känner jag dala
majregn över min själ.
Ej jag vågar beröra
tinningens blonda svall.
Blundande tyst vill jag höra
allt vad du tala skall.
Tveksamt läpparna bäva
orden komma så matt
men liksom strålande sväva
in i min döda natt.
Tala, älskade tala, orden göra mig väl.
Svalkande känner jag dala
majregn över min själ.

2. Pioner
Det doftar mull, och parkens blomster blunda i salighet,
då regnets droppar flöda
Men liksom trötta synder tunga, dystra,
osläckligt flammande pioner glöda
Och medan än som brustna purpurtoner
i svarta mullen lösa blomblad dala
ensamt och gällt som eviga passioner
pionerna i aftondimman tala.

3. Minnesskrift
Dagarna virvla i blossande, mörknande ström
över din bygd, o min döda förtvivlade dröm.
Hän över kullarna svävar en irrande vråk,
luften är dödsstill och rörs ej av vindarnas stråk.
Svagt i det ödsliga kronorna flämta i rött;
eljest är allt förtorkat och svart och förblött
Tårarnas sådd kan ej spira till blomma och stam,
dräpta förhoppningar fylla mitt hjärta med skam.
Vanmakt är strålarnas jubel och skurarnas gråt;
bygd som mitt svårmod har älskat till döds: o förlåt!