Bernhard Crusell (1775−1838)

Hjelten, 1813
[included as no. 5 in 'Songs with accompaniment of Forte Piano by B. Crusell', Book III]

  • Year of composition: ?
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: Esaias Tegnér
  • Duration: Approx. 1-5 min

Examples of printed editions

Sångstycken med accompagnement för Forte Piano af B. Crusell, Book III, Stockholm at A.W. Möller

Location for score and part material

Statens musik- och teaterbibliotek

Description of work

Moderato maestoso E-flat major 3/4


Libretto/text

Hjelten, 1813

Hvarför smädar du mig ständigt,
ögonblickets lumpna skara,
utan vilja, utan merg?
Fånga fjärlarna behändigt,
men jag ber, låt örnen fara
fri kring sina blåa berg.

Ser du, kring den starke anden
Växa alltid starka vingar.
Hvad rår örnen väl derför?
Dufvan plockar korn i sanden,
Men Han tar sitt rof och svingar
Mot den ban der solen kör.

Frågar stormen när han ryter,
Frågar himlens höga dunder,
När det öfver jorden far,
Om det någon lilja bryter,
Om det i de gröna lunder
Störer ett förälskadt par?

Evigt kan ej bli det gamla,
Ej kan vanans nötta lexa
Evigt repas opp igen.
Hvad förmultnadt är, skall ramla,
Och det friska, nya växa
Opp utur förstörelsen.

Icke jag har härjat fälten,
Ej hvälft Södern opp och Norden,
Det hör högre makter till,
Skalden, tänkaren och hjelten,
Allt det herrliga på jorden,
Verkar blindt, som anden vill.

Uppe bland de höga stjernor
Skrefs den väldiga bedriften
För hvars skull jag kom hit ner.
Icke tidens kloka hjernor,
Ej den falska lyckans skiften
Hämma hennes fortgång mer.

Derför går jag, trygg och lika,
Huru ock mitt rykte ljudar,
Hvart mig ock mitt öde för.
Ej för menskor vill jag vika,
Endast för de höge Gudar,
Hvilkas tysta röst jag hör.

Låt dem flykta, låt dem fara
Mina slafvars hop som rysa
Vid den högre kraftens bud.
Ensam går jag. Natt skall vara
Innan himlens stjernor lysa,
Innan hjelten blir en Gud.

Falla kan jag. Under månen,
Den omvexlingsrika, bodde
Ingen fri för ödets kast.
Lejontämjarn, gudasonen *)
Föll när svekets klädning grodde.
Vid hans breda skullror fast.

Men han reste sig, och tände
Sjelf sitt bål på höga Oeta
Och flög dän, gudomliggjord.
Så min hjelteban och ände.
Och vill bålets namn du veta
Söder heter det, och Nord!


*) Herkules