Ivar Hallström (1826−1901)

Kung Carls Eriksgata af Talis Qualis. Declamation with Music

  • Year of composition: Stockholm 27 Feb. 1877 (according to the autograph)
  • Work category: Melodrama
  • Text author: Talis Qualis (pseudonym for C.V.A. Strandberg)
  • Dedication: To Gustaf Fredrikson (according to the autograph)
  • Duration: Approx. 5-10 min

Instrumentation

(pno)

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
  • Possible call no. and autograph comment: Ivar Hallström's archive. Piano works. Collection volume (including 'Första Walsen dansad hos D.D.R.R.H.H. Hertigen och Hertiginnan af Östergöthland den 28 januari 1859', '24. Stycken för Piano i form af Etuder' [sic], '11 Pianostycken', 'En räddad engel. Fantasi', piece without a title ['Maestoso Ess-dur'], 'Marsch [F-dur]', 'Turkisk ballett [sic] ur "Den bedragne Paschan"', 'Hin ondes snaror. Sagospel med tal och sång i prolog och tre akter af H. Christiernson', 'Menuet d'Exaudet du temps de Henri IV', 'Variationer öfver folkvisan "Sven i Rosengård". 1864', 'En dröm. Klaverutdrag', 'Kung Carl Eriksgata af Talis Qualis. Declamation med musik. 1877' och 'Gamla minnen! Ett litet albumblad')

Description of work

Moderato C minor 4/4 (C)


Libretto/text

Säg, är det en Konung, eller hvad,
Som rider med kämpar i ring?
Se, hvilken mörk och hotande rad,
det flämtar, det frustar[,] det stampar åstad
och sparkar gnistor omkring!

Är Carlavagnen på jorden och kör
sitt stjernspann denna gång?
Javäl! En Kung sin riksrund gör,
och Carlavagnen sig framåt rör,
men utan tindrande stång.

Åt norden hans Eriksgata går
i tigande månskensnatt,
och hvar en stund det stilla står,
den Kungen tusendes hyllning får
och tager i tårar sin skatt.

Framåt det går och utan rast,
ej Kungen bakom sig ser;
men hade han än ej sådan hast,
det vore ett töcken i hölle fast,
och intet mer!

Då fortsätt då din nattliga färd!
Du vänder ej åter igen;
men tag välsignelsens tysta gärd
på vågen med, ty du var den värd,
och slumra i natten på den!

Det fladdrar ett sken vid hedens bryn,
det kommer ur fattigmans tjäll.
Låt mörkret gerna rida på skyn,
den trefna brasan flammar i byn
och lyser Kungen i qväll. [sic]

Och skymtar ej här, vid sidan strax,
ur dimman ett hvitt Guds hus
mot honom, hvars omsorg dagligdags
med lag kringgärdade bondens ax
och gjorde hans stuga ljus?

Framåt det går, och utan rast!
Ej Kungen bakom sig ser,
men hade han än ej sådan hast,
det vore ett töcken vi hölle fast,
en skugga, och intet mer!

Men gryningen vaknar till slut ändock,
det dagas i österled,
och insjön öppnar sitt ögonlock,
och skogen axlar sin gröna rock
och blickar på tåget ned.

Sitt löf strö björkarne, grupp vid grupp,
de blad med förgängelsens text
och granarne skyldra, Trupp vid trupp,
och tallarne liksom räta sig upp
och härma hans kungliga växt.

Snart lyser solen på Kungens stråt,
snart dåna kanonerna käckt,
och tusende ögon blicka deråt,
och åter tusende fyllas med gråt - 
ty Kungens öga är släckt.

Framåt det går, och utan rast,
ej Kungen bakom sig ser;
men hade han ej sådan hast,
det vore et ttöcken vi hölle fast,
en skugga och intet mer!

På höjden står fäderneborgen qvar,
der hans ungdom slog ut som en ros,
Far, kungliga hamn dit upp, o far --
Vi blotta för döden en och hvar
vårt hufvud och hjertat der, hos!