Hvi suckar Du flicka? Kring nejderna blicka

dem solen bestrålar med lefvande glans.

Se sjöarnas vatten,

dem månan om natten med trollsilfver målar, se fjellarnas krans!

Räds ej mitt dunder, på Tabor jag står,

olympiskt derunder jag blixtrar och slår.

O, torka från kinden din verkliga tår.

Nej, evigt han rinne, mitt sörjande minne

Dock aldrig förglömmer sitt helaiga förr

Med gråt, med det höga Dig lyfta o öga

Jag drömmer all salighets dörr.

Se lärkorna huru de svinga mot cedrarnas topp

hur festligt de klinga sin njutning, sitt hopp!

O finge jag följa med skaran dit opp!

Till drottning dig kröna skall verldsfurstens hand

Din lust jag föraktar och all Din skimrande mull

Till himlen jag traktar af fröjd är den full,

af oskuldens silver och af kärlekens gull.

O nalkas ej quällen med facklornas brand.