John Jacobsson (1835−1909)

John (Jacques) Jacobsson, född 2 augusti 1835 i Stockholm och avliden på samma ort 4 juni 1909, var musikhandlare, tonsättare och organist. Han anställdes i Edvard Josephsons musikhandel 1849, var innehavare av denna 1861−76 och av Edvard Josephsons piano- och orgelaffär 1870−98, blev hovmusikhandlare 1870 och var organist i Stora synagogan i Stockholm 1870−90. Som tonsättare uppskattades han av samtiden främst för sina talrika sånger. 1866 tilldelades han Litteris et artibus och blev 1888 ledamot av Kungl. Musikaliska akademien.

Bakgrund, studier och tiden som musikhandlare

John Jacobsson var son till klädesfabrikören Herman Jacobsson och dennes hustru Sara, född Assur, och växte upp i ett judiskt hem med starka musikaliska intressen. Sin grundläggande musikutbildning fick han av modern, som var sångerska och hade varit elev till Kungl. Teaterns sångmästare Carl Magnus Craelius. 1849 blev han anställd i Edvard Josephsons musik- och pianohandel. Josephson förmedlade kontakten med Ludvig Norman, som undervisade Jacobsson i komposition, harmonilära och piano. Han studerade även orgel för Gustaf Mankell och var under en kort tid kompositionselev hos Franz Berwald. Eftersom han på grund av sin anställning inte kunde bli elev vid konservatoriet bedrev han sina musikstudier som privatist.

John Jacobsson övertog efterhand hela Josephsons rörelse (musikhandeln 1861 och pianoaffären 1870) och drev den framgångsrikt vidare. Från 1870 kunde han titulera sig hovmusikhandlare. Musikhandelsverksamheten gav honom möjlighet att under årliga affärsresor till utlandet göra sig förtrogen med samtida musikaliska strömningar på kontinenten. Under resorna till Tyskland bedrev han också fortsatta studier i komposition hos kapellmästaren Gustav Schmidt. Jacobsson sålde 1876 sin musikhandel till Georges Wilhelm Beer, men behöll pianoaffären.

Arbetet för Mosaiska församlingen

Åren 1870−90 var John Jacobsson organist och körledare i Mosaiska församlingen i Stockholm, där han komponerade liturgisk musik för den judiska gudstjänsten. De flesta av den tidens judiska Stockholmsfamiljer hade rötter i Tyskland, och genom sina släktförbindelser och yrkesmässiga nätverk i det tyskspråkiga Europa fick de en viktig roll som förmedlare av kontinentala kulturströmningar till Sverige. Jacobsson var den förste organisten i den nya synagogan vid Wahrendorffsgatan, och komponerade en kantat till invigningen 1870.

Det judiska församlingslivet i Stockholm var starkt reformorienterat, i nära anslutning till tidens liberala tysk-judiska reformrörelse. Orgeln, som inte har någon plats i traditionella, ”ortodoxa” synagogor, var en kraftfull symbol för de moderniseringssträvanden som syftade till att utveckla en liturgi med konstmusikaliska utgångspunkter, ofta i stark kontrast till den traditionella kantoriala sångens estetik. Jacobsson tycks ha anslutit sig den gestaltningsform som präglats av den berömde Wienkantorn Salomon Sulzer och av församlingen uppfattades som förebildlig. Efter 20 års tjänst blev Jacobsson uppsagd den 2 mars 1890 efter en tvist med en körmedlem; av församlingsprotokollen framgår att det länge hade funnits motsättningar mellan Jacobsson och hans uppdragsgivare och medarbetare.

Utöver dessa fakta om Jacobssons verksamhet är uppgifterna om honom som människa och musiker knapphändiga. Han var medlem i sällskapet Par Bricole, vilket tyder på att han gärna deltog i det musikaliska umgängeslivet. Men i allmänhet verkar han ha fört ett tillbakadraget ungkarlsliv, främst ägnat hans många aktiviteter på musikområdet, där inte minst musikhandelsverksamheten gav honom en viktig roll i huvudstadens musikliv.

Tonsättaren Jacobsson

John Jacobssons produktion återspeglar många av de stilimpulser som nådde det svenska musiklivet efter mitten av 1800-talet, främst från Felix Mendelssohn och Robert Schumann, men också från samtida skandinaviska tonsättare. Minst anmärkningsvärda är kanske hans kammarmusikverk, som är vårdade men ganska konventionellt gestaltade. Jacobsson gjorde sig framför allt känd genom sina sånger. I dessa kommer också hans mångsidighet och förmåga till förnyelse till uttryck. Stilutvecklingen, bland annat mot en fördjupad tillämpning av Schumannska stilmedel, kan följas i omarbetningarna av vissa verk.

Praktiskt taget alla grenar av genren finns företrädda hos Jacobsson: visor i folkton, skämtvisor, stort upplagda balladverk, känslosamma stämningssånger. I stor utsträckning hämtade han sina texter från tyska författare. Inte minst genom inriktningen på samtida tysk musik och genom omvandlingarna av impulser från detta håll i sina verk är Jacobsson en av de mest representativa företrädarna för utbredda strömningar i sin tids musikliv. Detta gäller även hans verksamhet i Stockholms stora synagoga. Det kan här framhållas att Jacobsson även komponerade katolsk sakralmusik – en mässa och en tonsättning av ett textavsnitt ur Stabat mater (”Quando morietur …”).

Anders Hammarlund © 2016

Bibliography

Helmer, Axel: Svensk solosång 1850−1890, diss., Stockholm: Svenskt musikhistoriskt arkiv, 1972.
Helmer, Axel: ”John Jacobsson”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 20, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1973−75.
Glimstedt, Herman: ”John Jacobsson”, i: Svenska män och kvinnor, vol. 4, Stockholm: Bonnier, 1948.
”John Jacobsson” [nekrolog], Svensk Musiktidning, vol. 29, 1909.
Wiberg, Albert: Den svenska musikhandelns historia, Stockholm: Svenska musikhandlareföreningen, 1955.
Åkerberg, Erik: Musiklifvet inom Par Bricole 1779−1890: biografiska skizzer och anteckningar, Stockholm: Bonnier, 1910.

Summary list of works

Operett (Ungmors kusin), orkesterverk (uvertyr, marscher, festmusik m.m.), kammarmusik (stråkkvartett, pianokvartett, pianotrio m.m.), pianoverk, kyrkomusik (Katolsk mässa m.m.), judisk liturgisk musik, sånger (ca 130, med pianoackompanjemang, några med orkester), körverk.

Collected works

Orkesterverk
Sommarminnen, uvertyr (otr).
Festmarsch uppförd i Expositionspalatset 23 juli 1866, tr. 1866.
Förmälningspolonaise, tr. 1869.
Victoria-marsch, tr 1881.
Bröllopsmarsch med anl. af D.D.M.M. Oscar II :s o Drottning Sophias silfverbröllop den 6 juni 1882, tr. 1882.
Festpolonaise vid jubiläumsbalen för H M Konungen 22 januari 1889, tr. 1888.
Bayader-dans ur baletten Irma (Musik för hemmet, vol. 1, h. 8, december 1889.
Festmarsch med anledning af Oscar II :s regeringsjubileum 18 sept 1897, tr. 1897.

Kammarmusik
Pianokvartett d-moll op. 7 (odat.).
Stråkkvartett, 1865.
Pianotrio F-dur, 1867.
Tre stycken för klarinett, viola och piano, 1895.
Tre stycken för klarinett och piano, 1899.

Pianoverk
Tre pianostycken op. 3, tr. 1857.
Sex pianofortestycken, tr. 1860.
Valse caprice, tr. 1866.
Albumblad op. 13, tr. 1866.
Le réve du bonheur (Nocturne romantique), tr. 1867.
Tre pianofortestycken op. 22, tr. 1877.
Miniatyrbilder op. 38, h. 1−2, tr. ca 1893.
Ett fåtal verk tryckta i antologier och tidskrifter. Dessutom föreligger ett antal otryckta verk samt skisser och bearbetningar.

Operett
Ungmors kusin, operett i 1 akt (E. Wallmark), uppförd på Kungl. Teatern, Stockholm 13 okt.−26 nov. 1868 [därur tr. Sånger …, 1868].

Kyrkomusik och kantatverk
Katolsk messa för soli, kör och orgel, senast 1864.
Agnus dei för sopran och ork. odat.
Quando corpus morietur för soli, kör och orgel, dedicerad till Ludwig II av Bayern.
Sveriges fana (H. Sätherberg) för soli, manskör och ork op. 27, 1880—81.

Judisk liturgisk musik
Kantat ("Ljuva äro dina boningar"), uppförd 16 september 1870 vid invigningen av nya synagogan i Stockholm.
Keduscha: Narizach venakdi …, för orgel och en röst. Tillägnad kantor G. Rosenberg 1877.
Am Sabbath Abend för 4-stämmig kör och orgel, 1884. 1. Tov lehodos ladonai, 2. Am Sabbathmorgen (”Ki mi zion…”), Solo Qvartett Orgel ad lib. "Lecho ado noi …", 3. Gesang für die Hingeschiedenen (”Adonoi mo Odom…”).

Sånger
Ca 130 solosånger, några med ackomp. av orkester. Ett fåtal verk föreligger tr. i antologier samt några sånger till texter på svenska, tyska och hebreiska i ms. Tryckta samlingar:
[2] Andeliga sånger h. 1 (u.å.).
[6] sånger h 1, 1857.
[4] romanser op. 5, 1862.
Fyra sånger op. 6, 1864.
Fyra dikter af C[arl] op. 8, 1864, 2 uppl. 1866.
Fyra sånger op. 9, ca 1864.
5 sånger op. 12, 1866, 2 uppl 1870.
Ljungblommor op. 14, h. 1, 1867, h. 2, 1868, h. 3, 1876, h. 4, 1878).
[4] nya sånger op. 15, 1869.
3 sånger op. 16, 1869.
Gammalt och nytt, 1871.
Fem sånger op. 18, 1872.
[4] dikter af W von Braun, 1872−73.
Fyra sånger op. 19, 1873.
Fyra nya sånger op. 21, 1876.
Fem sånger op. 23, 1876.
Tre sånger op. 25, ca 1881.
Fem nya visor op. 30, 1883.
Fyra sånger op. 31, 1883.
Tre sånger, 1883.
Fyra sånger op. 33, 1885.
Två sånger ur Fahrendes Volk op. 36, 1887.
Saga på kämpens hög op. 36 [samma opusbeteckning som föregående], 1889).
Trenne dikter af Oscar Fredrik op. 38, 1889.
Ur min portfölj, 1892).
7 valda sånger och visor, 1892.
Tvenne visor af M B-d [M Berwald], 1876−77?

Körverk
Hemliga budskap (E. von Qvanten) och Tonen (B. Bjørnson) op. 39 för damkör och piano.
[4 körvisor:] 1. Minne-lied, 2. Kom tillbaka (B.E. Malmström), 3. Vore en fågel jag och Källan (A.T. Gellerstedt), 4. Till en fågel (J.L. Runeberg; dat 1880). Tryckt i Damernas musikblad 1903, h. 3, även såsom solosång op. 21:2.
Våren, 4 tonbilder för blandad kör och solo med piano, tr. Kristiania u.å.
4 sånger, för mansröster, 1872. Åtta fyrstämmiga sånger för mansröster op. 27. 1882.
Ett antal verk i m.s., däribland tävlingsbidrag inlämnade under pseudonymen "Ola Stengrimson".