Ruben Liljefors (1871−1936)

Ruben Mattias Liljefors, född 30 september 1871 i Uppsala och död 4 mars 1936 i Uppsala, var tonsättare, pianist och dirigent. Efter studier i komposition och dirigering i Leipzig och Dresden 1895−99 verkade han som körledare och musiklärare i Uppsala 1899−1902 och i Göteborg 1902−11, innan han 1912 blev kapellmästare för den nybildade Gävleborgs läns orkesterförening och samtidigt körledare och musiklärare i samma stad. Liljefors musik kombinerar ett senromantiskt tonspråk med folkmusikinspirerade karaktärsdrag. Hans viktigaste större verk är en symfoni och en pianokonsert, men han är i dag känd främst för en julvisa för barn, ”När det lider mot jul”.

Liv

Bakgrund och studieår

Ruben Mattias Liljefors föddes i Uppsala, där hans far var kruthandlare och bokhållare, på fritiden även spelman. Han var yngst av fyra bröder, av vilka den äldste var målaren Bruno Liljefors. Under skoltiden studerade han piano och harmonilära för director musices Ivar Hedenblad, men även cello. Efter studentexamen 1890 fortsatte han med studier i språk och estetik vid universitetet i hemstaden. Redan då var han emellertid inställd på att bli musiker, och en stor del av studenttiden tycks ha använts till musikaliska aktiviteter, bland annat i Orphei Drängar och Akademiska kapellet. Det var också i Uppsala som han inledde sin bana som dirigent: från 1891 var han sånganförare för Upplands nation och bildade även en egen kör.

Omedelbart efter avlagd filosofie kandidat-examen i september 1895 begav han sig till Leipzig, där han studerade komposition för Salomon Jadassohn, och även cello för Julius Klengel och orgel för Paul Homeyer. Av ekonomiska skäl avslutade Liljefors sin första studievistelse våren 1896, men drygt ett år senare var han tillbaka i Leipzig och 1898 fick han statens tonsättarstipendium, vilket möjliggjorde ett tredje studieår.

Efter återkomsten till Uppsala i april 1899 verkade han där under några år. Han ledde bland annat Västgöta nations kör och valdes våren 1902 till ledare för Allmänna Sången. Samtidigt bedrev Liljefors självstudier i orgel och avlade 1900 organistexamen som privatist vid Kungl. Musikkonservatoriet (sin kyrkomusikaliska utbildning kompletterade han 1907 med kyrkosångarexamen), och sommaren 1902 studerade han dirigering för Hermann Kutzschbach vid operan i Dresden, i förhoppning om att få en repetitörstjänst där. Av detta blev intet, men han upprätthöll kontakten medKutzschbach, som bland annat hjälpte honom med instrumentationen av den symfoni i Ess-dur som han höll på att komponera.

Göteborgsåren och nya studier

Sommaren 1902 erbjöds Liljefors att ta över ledarskapet för två av Göteborgs ledande körer, Göta Par Bricoles sångkör och Filharmoniska sällskapet. Han flyttade alltså till Göteborg där han samtidigt blev musiklärare vid Samskolan, och 1903 även vid Rudebeckska flickskolan; samma år blev han även ledare för Göteborgs studentkårs sångkör. För Filharmoniska sällskapet fungerade han i huvudsak som repetitör, medan konserterna leddes av mer namnkunniga dirigenter, däribland Wilhelm Stenhammar och Tor Aulin. Han ledde dock några symfonikonserter, och i november 1906 fick han dirigera den nybildade Göteborgs orkesterförening i en konsert med enbart egna verk, däribland den 1899 komponerade pianokonserten och den nyligen fullbordade symfonin.

Hösten 1908 tvingades Filharmoniska sällskapet av ekonomiska skäl att tillfälligt inställa verksamheten, och när den återupptogs året därpå blev det Tor Aulin som tog över repetitionerna, vilket medförde en avsevärd inkomstminskning för Liljefors, som nu började söka sig bort från Göteborg. Han hade 1908 blivit ledamot av Kungl. Musikaliska akademien och därmed fått ett viktigt erkännande från det officiella Musiksverige. Vid Hedenblads bortgång 1909 sökte han tjänsten som director musices i Uppsala, dock utan framgång. Samma år flyttade Liljefors med familj till Dresden under hustruns konvalescens efter en operation. Han återupptog nu sina dirigeringsstudier för Kutzschbach, och studerade även piano och komposition, det senare för Felix Draeseke, och från våren 1910 även kontrapunkt och stråksats för Max Reger i Leipzig.

Kapellmästare i Gävle

År 1910 beslöt riksdagen på initiativ av Musikaliska akademien att ge statsunderstöd till orkesterverksamhet i landsorten, vilket resulterade i bildandet av tre nya professionella orkestrar, i Gävle, Helsingborg och Norrköping. Liljefors var medveten om vad som var på gång och väl förberedd när tjänsten som kapellmästare för Gävleborgs läns orkesterförening utlystes. Han valdes enhälligt och övertog även ledarskapet för musiksällskapet Concordia, som vid behov fungerade som kör vid orkesterns konserter.

Liljefors hade hela ansvaret för orkesterns utveckling; gästdirigenter var sällsynta och förekom inte alls före 1917. Eftersom syftet med det statliga stödet var att höja allmänhetens kulturella nivå genom att erbjuda ”god förströelse” för alla samhällsskikt, dominerades verksamheten av folkkonserter, med en mer lättillgänglig repertoar än symfonikonserterna. Även vid folkkonserterna kunde dock symfonier förekomma, och det hände att Liljefors kritiserades för ett alltför ”svårt” repertoarval.

Även under Gävletiden var Liljefors pedagogiskt verksam, dels som musiklärare vid stadens läroverk, dels genom att ge privatlektioner i piano, orgel och musikteoretiska ämnen. Bland hans elever fanns tonsättarna Josef Eriksson, Knut Håkansson och Rune Wahlberg.

Liljefors hade genom hela livet ett starkt intresse för folkmusik, som grundlagts redan i föräldrahemmet och som gjorde att han även lärde sig spela fiol. 1929 redigerade han, på uppdrag av Upplands nation, en samling med 225 uppteckningar av uppländska låtar, ett projekt som han hade arbetat med i sex år. Till utgåvan författade han också ett omfattande förord med historik och analyser.

De sista åren

Våren 1931 avgick Liljefors från befattningen som kapellmästare. Det officiella skälet var hans dåliga hörsel (ett problem som hade följt honom sedan ungdomen), men en bidragande orsak kan ha varit en omorganisation av verksamheten, som minskade hans inflytande över repertoaren och därmed gav ökat utrymme för mer ”publiktillvänd” musik. Det är heller inte klart om han själv tog initiativet till avgången eller om det i realiteten handlade om ett ”mjukt avsked”. Han tog också tjänstledigt från musiklärarbefattningen och flyttade redan i maj till födelsestaden Uppsala. Under de sista åren komponerade han i mindre skala och framträdde sporadiskt som pianist. Efter att ha deltagit i Internationella musikveckan i mars 1936 avled han oväntat i hjärtinfarkt.

Verk

Ruben Liljefors produktion omfattar de flesta genrer, med tonvikt på orkestermusik och sånger. Han komponerade under hela sitt liv, men flertalet av hans större verk tillkom under eller omkring 1900-talets första årtionde.

Liljefors musik är hållen i en måttfull senromantisk stil, dock med inslag av djärv kromatik och ackordsammansättningar som väckte visst uppseende på sin tid. Åtminstone ett av hans tidiga verk, uvertyren i c-moll, bär spår av den nytyska skolan.  Inspiration från folkmusiken märks i många av kompositionerna, så är till exempel orkestersymfonins scherzosats − kallad ”hambo” − helt igenom baserad på livfulla folkdansmelodier. Tysklandsstudierna gav honom en suverän behärskning av det kompositoriska hantverket, något som tydligast framträder i verk i större format.

Instrumentalverk

Bland Liljefors instrumentalverk finns några i de klassiska flersatsiga formerna: en symfoni, en pianokonsert, en violinsonat och en pianosonat; särskilt violinsonaten (hans första tryckta instrumentalverk) och i någon mån pianokonserten vann uppskattning hos kritik och publik, även i Tyskland. Liljefors tycks annars knappast ha varit kritikernas gunstling, vilket kan ha bidragit till den inriktning på mindre format som hans komponerande så småningom fick. Mer populärt hållna orkesterverk är ”Tre bagateller” och sviten Sommar, med tydlig folkmusikalisk inspiration. I övrigt domineras hans orkesterproduktion av ensatsiga verk, ofta med ordet ”uvertyr” i titeln.

Liljefors var en skicklig pianist, om än inte någon virtuos. Han framträdde mest som ackompanjatör, gav inte pianoaftnar och framträdde inte som solist med orkester annat än i sin egen pianokonsert. Detta kan förklara hans blygsamma produktion för huvudinstrumentet; endast två samlingar med mindre stycken trycktes under hans livstid, och även de otryckta styckena, ofta med folkdanskaraktär, är i mindre format. Ett markant undantag är pianosonaten i f-moll, som tillkom så sent som 1925.

Vokalverk

Med sitt första opus, Fyra sånger, fick Liljefors en lyckosam start på sin offentliga tonsättarbana, och särskilt ”Flickan kom från sin älsklings möte” blev på sin tid välkänd, då operasångerskan Signe Rappe tog upp den på sin repertoar. Även hans första orkestersång, ”Vi ses igen” op. 3 (V. Rydberg), blev välvilligt mottagen vid uruppförandet 1897 med John Forsell som solist. Bland andra sånger kan nämnas ”Säf, säf, susa” och ”Intet är som väntans tider”. Som framgår av exemplen ovan var hans textval föga originella; liksom hos många andra samtida tonsättare inspirerades han av 90-talisterna och Runebergs centrallyrik.

En annan sida av Liljefors sångkomponerande var barnvisorna, till vilka han inspirerades av sin egen växande barnaskara under 1900-talets första decennium. Även dessa är i dag i stort sett bortglömda, med ett väsentligt undantag: den mycket populära tonsättningen av Jeanna Oterdahls ”När det lider mot jul”.

Med tanke på att Liljefors under nästan hela sin musikerbana var aktiv som körledare är hans körkompositioner inte påfallande talrika. För blandad kör inskränker de sig till två samlingar samt sviten Bohuslän. Även hans manskörkompositioner är relativt fåtaliga, och i flera fall rör det sig om tillfällighetskompositioner. Detta gäller även hans kantater för soli, kör och orkester, samtliga beställningsverk, av vilka de flesta av naturliga − textliga − skäl kom att framföras endast en gång. Ett möjligt undantag är dock körballaden ”Blomsterfursten”, komponerad till Linnéjubileet i Uppsala 1907, där Snoilskys naturlyriskt sagoskimrande Linnédikt inspirerat till en impressionistiskt färgad tondräkt.

Scenisk musik

Liljefors mest framgångsrika bidrag till den sceniska genren var musiken till en pjäs med fornnordiskt motiv, ”Fritjof och Ingeborg”, ur vilken tonsättaren senare sammanställde en orkestersvit. Han komponerade också en operett, ”Hans Höghet”, som dock refuserades såsom ”mindre operettmässig” (alltför ”seriös”?) och aldrig kom till framförande.

Sverker Jullander © 2016

Publications by the composer

Upländsk folkmusik. Låtar och visor ur Uplands nations folkmusiksamlingar, på nationens uppdrag utgivna av Ruben Liljefors, Stockholm: Abr. Lundquists musikförlag, 1929.

Bibliography

Connor, Herbert: Svensk musik, vol. 2, Från Midsommarvaka till Aniara. Stockholm: Bonniers, 1977.
Frimureriska tonsättare och frimurerisk musik, Uppsala 2006: Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, s. 312-313.
Hedwall, Lennart
: ”Ruben M Liljefors”, i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 23, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1980−81.
−−−: Den svenska symfonin, Stockholm: AWE/Gebers, 1983, s. 235−236.
Håkanson, Knut: ”Ruben Liljefors”, Ur nutidens musikliv, vol. 3, nr 5, 1922.
Högman, Niclas: Ruben Liljefors – en biografi, CD-uppsats i musikvetenskap, Uppsala universitet, 2003.
Jonsson, Leif, och Martin Tegen (red.): Musiken i Sverige, vol. 3, Den nationella identiteten 1810–1920, Stockholm: Fischer & Co., 1992.
Percy, Gösta: ”Liljefors, Ruben”, i: Sohlmans musiklexikon, vol. 4, Stockholm: Sohlman, 1977.
Rydin, Arthur: ”Ruben Liljefors”, Musikern, vol. 24, nr 18, 1931.

Sources

Göteborgs universitetsbibliotek, Kungliga Biblioteket Stockholm, Krigsarkivet, Musik- och teatermuseet Stockholm, Musik- och teaterbiblioteket Stockholm, Uppsala universitetsbibliotek.

Summary list of works

Operett (Hans Höghet), skådespelsmusik (Fritjof och Ingeborg m.fl.), orkestermusik (symfoni, pianokonsert, uvertyrer, sviter), vokalverk med orkester (kantater och sånger), kammarmusik (violinsonat m.), pianomusik (sonat m.m.), solosånger med piano (Säf, säf susa och När det lider mot jul m.fl.), körverk (Bohuslän, I natten m.m.).

Collected works

Operett
Hans Höghet (efter F. Reuter), 1908. Otryckt.

Skådespelsmusik
Herr Alariks bröllop, musik till 8 tablåer för sång och piano. Otryckt.
Marionettouvertyr [till dockteatern på Stockholmsutställningen 1909]. Otryckt.
Musik till E. Högmans skådespel Fritjof och Ingeborg op. 17,1908. Klaverutdrag Stockholm 1909, i övrigt otryckt.

Symfoni

Symfoni Ess-dur op. 14, 1906, omarbetad 1917. Otryckt.

Musik för soloinstrument och orkester
Konsert för piano och orkester f-moll op. 5, 1899. Otryckt. Ms. i MTB.
Romans för violin och orkester (1917–18). Otryckt.

Övrig orkestermusik
Festspel, Ess-dur, 1931. Otryckt.
Festuvertyr C-dur, 1922. Otryckt.
Fyra småstycken i folkton: Brudmarsch och gånglåt, Visa, Mellanspel, Gammel-vals, 1931. Otryckt.
Intermezzo A-dur, 1903. Otryckt. Ms. i MTB.
Konsertuvertyr c-moll, 1905. Otryckt.
Marionettouverture för harmonikår. Otryckt. Ms. i MTB.
Ouvertyr c-moll, 1897. Otryckt.
Sommar, svit i fem satser: 1. Gånglåt, 2. Kung Liljekonvalje, 3. Blåklockor, 4. Vall-låt, 5. Hambo, 1899; Blåklockor i Orkestern, 6, 1926. I övrigt otryckt. Ms. i MTB.
Svit ur musiken till Fritjof och Ingeborg: Förspel, Drottkväde, Offertåg), 1916. Otryckt.
Tre bagateller för stråkorkester: 1. Romans, 2. Elegie, 3. Vaggsång. Otryckt.

Verk för kör och orkester
Blomsterfursten op 14 (C. Snoilsky) för sopran- och altsoli, blandad kör och orkester, 1907. Uppsala 1907.
Högtidssång vid firandet af Bohusläns 250-åriga förening med Sverige genom freden i Roskilde 1658 op. 15 (E. Evers) för solo, blandad kör och orgel, 1908. Härur, med titeln ”Bohuslän”: Bohusläns sång, Skeppsgossarnes sång, Fiskarfolkets sång, Värnpliktiges sång, Kvinnornas sång, Skolungdomens sång. Stockholm: Abr. Hirsch, 1908. I övrigt otryckt. Ms. i MTB.
Kantat till Göteborgs högskolas invigning 1907 [op. 15] (A.U. Bååth) för tenorsolo, gosskör och orkester, 1907. Otryckt. Ms. i MTB och KB.
Kantat till invigningen af Gefle högre allmänna läroverks ombyggnad den 24 november 1914 (M. Sterner) för soli, kör och orkester, 1914. Härur Skolgossarnas sång ”Vi äro den knoppande våren”, Gefle 1914; i övrigt otryckt. Ms. i MTB.
Månhymn vid Lambertsmässan (E.A. Karlfeldt) för blandad kör och orkester, 1908. Otryckt.
Sång vid invigningen av Upplands nations reparerade byggnad (T. Tullberg), 1902. Otryckt.
Till hembygden, kantat vid Gefleborgs läns hushållningssällskaps 100 års jubileum (H Hamilton) för barytonsolo, blandad kör och orkester, 1914. Otryckt. Ms i MTB.

Verk för solosång och orkester
De tysta sångerna (E.A. Karlfeldt) för baryton och orkester, 1915. Version för röst och piano, Köpenhamn: Wilhelm Hansen, u.å. I övrigt otryckt.
Du gamla, du fria, arr. för sång och orkester. Otryckt.
Himlens blå (V. Rydberg), för barytonsolo och orkester. Klaverutdrag Stockholm 1915, i övrigt otryckt.
Intet är som väntans tider op. 7:1 (E.A. Karlfeldt). Klaverutdrag Stockholm 1901, i övrigt otryckt.
Jungfru Maria op. 8 (E.A. Karlfeldt), för sopran och orkester. Klaverutdrag Stockholm: Abr. Hirsch, 1903, i övrigt otryckt.
Kung Liljekonvalje op. 4:1 (G. Fröding). Klaverutdrag Stockholm 1898, i övrigt otryckt.
På vandring (A. Mörne) för sopran och orkester, 1920. Klaverutdrag Gefle 1922; även Berlin: Raabe & Plothow, u.å., i övrigt otryckt.
Tre sånger för en röst och orkester op 42. 1. Sång (K.G. Ossian-Nilsson), 2. Återvändo till livet (B. Persson), 3. Möte (J.L. Runeberg). Version för röst och piano Stockholm: Gehrman, 1936, i övrigt otryckt.
Träd (Olof Thunman), Stockholm 1931, klaverutdrag Gefle 1931.
Vi ses igen op. 3 (V Rydberg) för baryton och orkester. Klaverutdrag Stockholm: Abr. Hirsch, 1897, i övrigt otryckt.

Verk för deklamation och orkester
En spelmans jordafärd (D. Andersson), 1925. Otryckt.

Kammarmusik
Sonat e-moll för violin och piano op. 2, 1895. Stockholm 1896.
Andante A-dur för violin och piano. Otryckt. Ms. i MTB.

Piano
Bröllopsmarsch, 1889. Otryckt.
Efter dansgillet, schottis. Otryckt.
Fyra preludier och fugor, 1898. Otryckt.
Mazurka f-moll. Otryckt.
Menuett, 1886. Otryckt.
Moment musical, 1928. Otryckt.
Norrlandstrall. Otryckt.
Sonat f-moll, 1925. Stockholm, 1938.
Tre melodier op. 6, 1898–1899. Stockholm. 1901.
Tre uppländska folkmelodier. Otryckt.
Ur skizzboken: Gavott, Romans, Albumblad, Novelett, Bagatell, Vaggvisa, I folkton, Polska. Stockholm, 1914.

Sånger med piano
Adagi op. 34a (Bo Bergman). Gefle, 1922. Även Berlin: Raabe & Plothow, u.å.
Biskop Thomas frihetssång. Otryckt.
Bleib’ bei mir /Dröj hos mig (M. Pagenstecher de Sauset). Stockholm, 1913.
Blommornas bok op. 10, elva barnsånger (J. Oterdahl): 1. En vårvintersaga, 2. Maskrosor, 3. Kattfötternas visa, 4. Visan om lilla Gull, 5. Prinsessan Nyponblom, 6. Rågen, 7. Blåklockorna, 8. Biet, 9. Hos mor Malena, 10. Hasselbusken, 11. Kantareller, Stockholm: Abr. Hirsch, 1906. Även nederländsk utgåva (översättning Karin Kvant-Törngren).
Blomstervisa (E A Karlfeldt). I Svensk sång bd 1, 1900. Även tryckt separat, Stockholm, 1916 och Köpenhamn: Wilhelm Hansen, u.å.
De tysta sångerna (E A Karlfeldt). Gefle, 1922. Även Köpenhamn: Wilhelm Hansen, u.å.
En herde-och namnsdagsvisa op. 11a (E.A. Karlfeldt). Stockholm: Gehrman, 1909.
En ny visa tryckt i år (K.G. Ossian-Nilsson), 1925. Otryckt. Ms. i MTB.
Ett litet förskinn (H. Lagerlöf). I: Vintersol, bilaga, Göteborg 1908.
Februarschnee (F. Flaischlen). Stockholm 1916. Även Köpenhamn: Wilhelm Hansen u.å.
Fem små visor op. 31 (E.A. Karlfeldt).  1. Vårlåt, 2. Visa i enskogen, 3. Vårsång, 4. Maja hönstjuv, 5. Den misskände spelmannen. Gefle, 1922.
Fosterlandet (A. Lundegård). I: Sångboken, utg. F. Erlandson, F. Körling och A.F. Österberg, Stockholm, 1928.
Fyra dikter av Erik Axel Karlfeldt op. 7. 1. Intet är som väntans tider (1899), 2. Hembygdens huldra, 3. Du ler, 4. Ormvisa. Stockholm: Abr. Hirsch, 1901.
Fyra sånger op. 1. 1. Flickan kom ifrån sin älsklings möte (J.L. Runeberg), 2. Mine Stjerner (G. Kallstenius), 3. Til Hende (C. Schejen), 4. Höstnatt (G. Kallstenius), 1895−96. Stockholm: Abr. Hirsch, 1896. Flickan kom från sin älsklings möte även arr. för sopran och orkester (otryckt).
Gu’ signe’n Far. I: Jämten, 1936.
Gyllne sol (J. Aakjær, övers. M. Holmström-Ingers). I: Nykterhetsfolkets sångbok, Stockholm, 1955.
Här är vårt land, till redaktör Saxon på 75-årsdagen (arr. av originalkomposition av K.G. Liefwendahl), 1934. Otryckt.
Höstens vår op. 11b (E.A. Karlfeldt). Stockholm: Gehrman, 1909.*
I skörl-ann (A. Kristenson). I: Jämten, 1938.
I vår-ann (A. Kristenson). I: Jämten 1938.
Landstormssång (A. Björk). Gefle: Gefle-Postens tryckeri, 1914.
Mitt barn op. 34b (B. Gentele-Sillén). Gefle, 1922. Även Berlin: Raabe & Plothow, u.å. Även i Svensk romanssång, Stockholm: Sveriges körförbunds förlag, 1937.
När det lider mot jul och andra barnvisor op. 19. 1. Lilla Ingas sommarvisa (J. Oterdahl), 2. Bygga bo (J. Oterdahl), 3. När det lider mot jul (J. Oterdahl), 4. Rida ranka (”Hopp, trava, fåle”, J. Oterdahl), 5. Rida ranka (”Och nu skall jag rida”, J Oterdahl), 6. Gökvisa (K.E. Forsslund), 7. Landet Vitavall (A.-M. Roos), 8. Barnens vårsång (A. Strindberg). Stockholm, 1909. När det lider mot jul även för blandad kör.
När i nattens lugn du tänker (1889). Otryckt ms. i MTB. Även med texten ”Helga kärlek” [Emma Söderlund) i: Nykterhetsfolkets sångbok, Stockholm, 1925.
Om du vore min ändå (C. L[ind]). Gefle, 1922. Även Köpenhamn: Wilhelm Hansen, u.å.
Pingstvisa (W Björkhagen). I: Nykterhetsfolkets sångbok, Stockholm, 1955.
Psalm (A. Kristenson). I: Jämten, 1942.
Schliesse mir die Augen beide (Th. Storm). Gefle 1922. Även Köpenhamn: Wilhelm Hansen, u.å.
Till Sverige jag längtar [i ms.: Till Norrland jag längtar] (B. Mankell), 1892. Stockholm, 1925. Ms. i MTB.
Troll- och tomtehistorier, visor till texter ur För barn och barnbarn (H. Hamilton). 1. Lilla söta astrakan, 2. Ko-söta, kolilla, 3. Nu ä' smultronen mogna, 4. Moster Cikoria, 5. Flyg, flyg, storkefar, 6. Lopp-ritten, 7. Tomtarne och julgrisen, 8. "Flunsan", 9. Hennes Kungl. höghet Klutaluta, 10. Solnedgång, 1925–1926. Stockholm 1926.
Två dikter av J.L. Runeberg op. 36. 1. Den första kyssen, 2. Löjet, 1921. Gefle 1922. Även Berling: Raabe & Plothow, u.å.
Två sånger op. 4 till ord av Gustaf Fröding: 1. Kung Liljekonvalje, 2. Säf, säf, susa. Stockholm: Abr. Hirsch, 1898.
Ungdomssånger op. 11. 1. Ungdomsvisa (K.E. Forsslund), 2. Skörd: Sommar, sommar, högblå himmel (K.E. Forsslund), 3. Slipsten snurrar (K.E. Forsslund), 4. Min sång (K.E. Forsslund), 5. Folket i vapen (K.G. Ossian-Nilsson). Stockholm: Abr. Hirsch, 1907.
Uplandssången (O. Thunman). Stockholm: Abr. Lundquist, 1929.
Valbosång (A. Stackelberg). Valbo: Valbo hembygdsförening, 1922.
Vinternatt (G. Fröding). I: Den svenska sången, vol. 3, u.å.
Visor ur Solhult (J. Oterdahl). Otryckt. Ms. i MTB.
Våraning (K. Nyblom). Stockholm, 1936.
Zwei Gedichte von Richard Dehmel op. 32: 1. Stimme im Dunkeln, 2. Nach einem Regen. Gefle, 1922. Även Berlin: Raabe & Plothow, u.å.

Blandad kör
Fyra sånger. 1. Fosterlandet (A. Lundegård), 2. Ungdomsvisa (K.E. Forsslund), 3. Sommar (K.E. Forsslund), 4. När det lider mot jul (J. Oterdahl). Otryckt. Ms. i MTB.
Tre gamla visor från Uppland.  1. I det friska gräset gröna, 2. Spelmansvisa, 3. Hej, hej, du modiga gosse. Stockholm: Körling, 1935.

Barnkör
Kantareller (J. Oterdahl), Maskrosor (J. Oterdahl), Landet Vitavall (A.-M. Roos), Prinsessa Nyponblom (J. Oterdahl), 1931. Otryckt. Kantareller, Maskrosor och Nyponblom även i: Blommornas bok op. 10, Stockholm, 1906; Landet Vitavall även i: Det lider mot jul och andra barnvisor op. 19, Stockholm, 1909.

Manskör
Hästkarlar (E.A. Karlfeldt). I: Studentsången, vol. 5, 1914.
I natten (V. Rydberg), Stockholm 1906.
Kantat vid A Jonasons utnämning till jubelkommendör (G. Wiesner) för manskör och piano. Otryckt.
Kantat vid Heimdals 40-årsjubileum (A.U. Bååth) för manskör o piano. Otryckt. Ms. i MTB.
Serenad (B. Bergman) med barytonsolo. Otryckt. Ms. i MTB.
Serenad (J. Nybom), Stockholm, 1917.
Svensk frihetssång (Biskop Thomas). Otryckt. Ms. i MAB.
Sång till glädjen (F. Holmgren). I: Qvartettsånger, vol. 8, 1899.
Sång vid F.M. Collianders utnämning till jubelkommendör (C. Ramberg)
Sång vid invigningen af Uplands nations nyreparerade byggnad (T. Tullberg), Stockholm u.å.
Säg dock, vad vill jag (J.L. Runeberg). Stockholm, 1905.
Tanken (J.L. Runeberg). Otryckt. Ms. i MTB.
Trollsjön (E Geibel). I: Qvartettsånger, vol. 2, 1897.
Visa (A.T. Gellerstedt). Stockholm, 1916.

Arrangemang för kör
Bellman, Carl Michael, Fredmans epistel nr 11, 63, 66 och 72, för manskör. Otryckt. Nr 11 och 72 i ms. i MTB.
Bellman, Carl Michael, Fredmans sång nr 5c., för manskör. Otryckt.
Josephson, Jacob Axel, En visa som alla andra, för manskör. Otryckt.
Marseljäsen, 1900, för manskör. Otryckt.
Psalm 440, Gammal psalm från Dalarne, för blandad kör. Otryckt.
Sibelius, Jean, Atenarnes sång, för gosskör. Otryckt.
Sibelius, Jean, Goternas sång, för gosskör. Otryckt.


Works by Ruben Liljefors

This is not a complete list of works. The following works are those that have been inventoried so far.

Number of works: 11