Ofelias klagan

På blånande sjö, mellan bugande säf,
Ofelia längtande rodde sin båt,
och sakta steg sången från vaggande stäf,
en sorgens melodi, ett hjärta i gråt.

Min Hamlet, du till din Ofelia sagt:
Ack tro på min kärlek, som helt jag dig ger!
men vansinnet nu har dig fått i sin makt,
den ömma ed du svor, du minns icke mer.

Min vän, att få lida så grymt som jag gör,
det släcker mitt hopp och förkrossar min själ.
Förgäten af dig din Ofelia dör,
farväl min Hamlet då, min lycka farväl!

Complainte d'Ophélie

Sur le lac d'azur, au milieu des roseaux
la blonde Ophélie, par l'onde bercée,
chante une complainte en voguant sur les eaux -
Écoutez ce doux chant d'une âme blessée!

Hamlet me disait: Oh! ma douce Ophélie,
crois en mon amour! Tout mon cœur t'appartient!
Mais hélas! dans sa triste et sombre folie
de ce serment d'amour il ne s'en souvient.

Ami trop cruel, tu m'a fait bien souffrir.
Ton indifférence me brise le cœur.
Puisque tu m'oublies, il vaut mieux mourir.
Adieu, Hamlet aimé, adieu mon bonheur!