Gustaf Nordqvist (1886−1949)

Poems by Gustaf Ullman

1. Rödaste guld
2. Gammal bonde
3. En runa
4. Den gyllne stunden

  • Year of composition: 1918
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: Gustaf Ullman
  • Duration: 8 min
  • Detailed duration: Around 8 min

Examples of printed editions

Abraham Lundquists musikförlag, ed. no. 5243, 5244, 5245, 5246

Description of work

1. Rödaste guld: Allegretto D minor 6/8, 3/8
2. Gammal bonde: Andante con moto G minor 4/4 (C), 2/4
3. En runa: Tempo giusto 4/4 (C)
4. Den gyllne stunden: Moderato C major 4/4 (C), 2/4


Libretto/text

1. Rödaste guld i var furas krona, blåaste silver på kvällblankt sund. Enigt i doftande skogen tona syrsor och trastar i fritt förbund. Nu är den sorglösa vakans stund.

"Aldrig en blund får i natt jag sova!" klagar i snåret en flickas röst: "Aldrig jag tror, vad han än må lova!" Stilla en annan ger hopp och tröst: "Vänta mitt barn, det är långt till höst."

"Vänta, ja, vänta! I kväll har han svurit, komma och vara mig trogen och huld. Havet jag giver hans ring, som jag burit, kommer snart efter, det är hans skuld." Furorna susa med kronor av guld.

2. Längs ängarne sin tysta rund den gamle ensam går. Och daggfriskt grön i kvällens stund nu åkervidden står.

Han signande kring jorden ser. Han odlat den, och mot dess späda grönska ler som mot en trogen vän.

Den unga grödan böljar len för nattlig bris från hav. Den gamle följer fältets ren, djupt lutad mot sin stav.

Man kunde tro, han vore blott en dröm, en spöksyn blid, som så i seklers vårar gått vid daggig midnattstid.

3. Måste jag döma den, mig svek? Hellre med ömma ord jag vek! Lida och tiga, stolta bud! Sorgen viga till glömskans gud! Falle som tårar lent min dom! Som över bårar blad och blom!

4. I kvällens guldvåg dränkta stränderna som skimrande minnen stå. Högsommartunga, tyst som i dröm försänkta, träden i lä av stugornas längor grå.

Långt ute börjar en ensam flicka sjunga, men tystnar för djupets betagande aftonsång. Kvällningens drömmartvång tacksamt, som trötta barn, vi taga.

Guldstrålar falla in i de doldaste, mörkaste djup av alla, i tigande hjärtans vrår. Ljust som en gyllne saga livet en stund i renaste skönhet står.