Wilhelm Stenhammar (1871−1927)

Four poems by Verner von Heidenstam

Opus 37

1. Jutta kommer till Folkungarna
2. I lönnens skymning
3. Månljuset
4. Vore jag ett litet barn

  • Year of composition: 1918
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: Verner von Heidenstam
  • Duration: 9 min
  • Detailed duration: Around 9 min.

Examples of printed editions

Nordiska musikförlaget, ed. no. N.M.S. 95

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket

Examples of recordings

* Bluebell of Sweden Bell 147
Nicolai Gedda, song
Jan Eyron, piano

* His Master's Voice, EMI 4E 155-35211, 4E 155-35212
Helge Brilioth, song
Lilian Carlson, piano

Description of work

1. Jutta kommer till Folkungarna: Andante con moto E minor 2/4
2. I lönnens skymning: Andante sostenuto A minor 4/4 (C)
3. Månljuset: Adagio E minor 4/4 (C)
4. Vore jag ett litet barn: Seplice E minor alla breve


Libretto/text

1. Det red en jungfru från Danemark, en ängel från himmelen ljusa; men glädjen är skör och sorgen är stark. Lindelöv, lindelöv, susa!

Stig in, stig in, jungfru Lindelöv, i borgen, där harporna brusa! Så talade kungen, och jungfrun blev röd. Lindelöv, lindelöv, susa!

Och jungfrun blev hälsad och jungfrun blev kysst, och stjärnorna tindra över hallen. Nu gråter lilla jungfrun så bittert och tyst. Lindelöv, lindelöv, fallen!

2. I lönnens skymning står ett lutat kors. Där viskar det en röst så sakta som en fjärran klockas sång: "Vid den första skoveln mull mindes jag min ungdoms tider, vid den andra mina synder. När tredje gången mullen föll, då mindes jag vart hjärtats ord, var god och vänligt menad gärning, vi bytte tyst som ödmjukt blyga gåvor. Det minnet blomster är i mina händer, som friskt slå ut och aldrig vissna."

3. Jag vet ej, varför jag vaken sitter, fast dagen ingen glädje skänkt, men allt i mitt liv, som likt solar blänkt, och allt, som i mörker och kval blev sänkt, det darrar i natt i en flod av glitter.

4. Vore jag ett litet barn, då skulle jag gå ut och leka, bygga mig en liten kvarn och ro min lilla eka.

Mången vän, som här jag vann, under vita lakan blundar, och nu är jag en gammal man, som sitter vid brasan och grundar.

Gåta, saga, jordedag, ditt djup kan ingen loda. Ännu samma barn är jag och människorna goda.