Vilhelm Svedbom (1843−1904)

Sten Sture, Ballad for one voice and piano

  • Year of composition: 1871, rev. 1894.
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: Edvard Bäckström (1841-1886)
  • Dedication: To Carl Fredrik Lundqvist
  • Duration: Approx. 1-5 min

Examples of printed editions

Stockholm, Carl Gehrmans Musikförlag, C.G. 566, C.G. Röder, Lit. Etabl., Leipzig.

Examples of recordings

• Svenska grammophon, EC06-0006, SE-30170 (gramophone record), rec. Stockholm, 18 October 1910, publ. 192-, no.: 199 ai; 199 aj 082049.
John Forssell, baritone, 'svensk orkester'.
• Odeon, EC71-0175 EC77-0665 SE-30283 (gramophone record), rec. Gillet, Stockholm 4-14 May, publ. September 1928.
Conny Molin, members of Hovkapellet, cond. Nils Grevillius.
• HMV, Z 265 (gramophone record), no. 2SB 1108-3, rec. Lilla Salen, Konserthuset, Stockholm 28 February, publ. December 1940.
Joel Berglund, orchestra (members of Hovkapellet, arr. Björn Schildknecht) cond. Nils Grevillius.
• Sonora, EB67-1083 SE-22122 (gramophone record), no. 4509-S-S-B, rec. Stockholm 19 November 1938, publ. February 1940.
Folke Andersson, Sven Arefeldt's orchestra.
• HMV, EC75-0719 EC77-0234 SE-30202 (gramophone), rec. Konserthuset, Lilla Salen, Stockholm 10 February 1943, publ. April 1943.
Joel Berglund, orchestra, cond. Sune Waldimir.

Description of work

Sten Sture. Ballad. Con moto D minor alla breve


Libretto/text

Sten Sture, Ballad

Herr Sten den unge Sture, han stridde i Dufnäs skog,
och om mig så vingar bure, jag vet hvart jag flöge nog.
I ärlige Dalabönder, slån sköldar och hjelmar sönder,
Jag ser i min skara mången, som kämpar för första gången,
men riddare kan han bli.

Herr Sten den tappre Sture höll slag vid Brännkyrka by,
och om mig så vingar bure, dit ville väl nu jag fly!
Här gäller stå eller falla, hvem är mig en man för alla
och bär vår fana idag? Då trädde där fram gullhårig
en yngling, en tjuguårig,
och svarade: det gör jag! 

Herr Sten den trogne Sture, han föll vid Åsunda sjö,
och om mig så vingar bure, nu flöge jag dit att dö.
När slagen han låg på båren, och yrsnön lekte i såren,
de sina han blidt såg an. Hvi bleknen I män för döden,
friskt mod, ty när störst är nöden,
nog finner väl Gud sin man.