Gunnar Wennerberg (1817-1901)

David's psalms composed for one voice with accompaniment of piano or organ. First book

1. Psalm 1 (Säll är den som icke vandrar)
2. Psalm 8 (Herre, vår Herre)
3. Psalm 13 (Herre, huru länge)
4. Psalm 24 (Gören portarne höga)
5. Psalm 28 (Lofvad vare Herran)
6. Psalm 33 (Saligt är det folk)
7. Psalm 39 (Herre lär mig dock)
8. Psalm 57 (Mitt hjerta är redo)
9. Psalm 72 (Så länge solen varar)
10. Psalm 92 (Det är en kostelig ting)
11. Psalm 137 (Vid de elfvar i Babel)
12. Psalm 139 (Herre, du utrannsakar mig)
13. Psalm 146 (Förlåter eder icke uppå furstar)

  • Year of composition: 1861
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: Psalter
  • Duration: Approx. 30-40 min

Examples of printed editions

* Abraham Hirschs förlag, ed. no. 2113
* Carl Gehrmans musikförlag, ed. no. 3756

Description of work

1. Psalm 1 (Säll är den som icke vandrar): Adagio ma non troppo F major 4/4 (C)
2. Psalm 8 (Herre, vår Herre): Largo E major 4/4 (C)
3. Psalm 13 (Herre, huru länge): Lamentabile D minor 3/4
4. Psalm 24 (Gören portarne höga): Allegro A major 4/4 (C)
5. Psalm 28 (Lofvad vare Herran): G major 4/4 (C)
6. Psalm 33 (Saligt är det folk): Larghetto F major 4/4 (C)
7. Psalm 39 (Herre lär mig dock): Andante affetuoso F minor 3/8
8. Psalm 57 (Mitt hjerta är redo): Moderato D major 4/4 (C)
9. Psalm 72 (Så länge solen varar): Grave D major 4/4 (C)
10. Psalm 92 (Det är en kostelig ting): Andantino E-flat major 3/4
11. Psalm 137 (Vid de elfvar i Babel): Andante con moto G minor 4/4 (C)
12. Psalm 139 (Herre, du utrannsakar mig): Recit. C major 4/4 (C)
13. Psalm 146 (Förlåter eder icke uppå furstar): Moderato E-flat major 4/4 (C)


Libretto/text

1. Säll är den som icke vandrar uti de ogudaktigas råd och ej träder på de syndares väg, ej heller sitta der de bespottare sitta, utan hafver sin lust till Herrans lag och tänker på hans lag både dag och natt. Han är som ett träd planteradt vid vattubäckens strand, ja vid vattubäckens strand, som bär sina fruk i sinom tid, och dess löf förvissna ej.

2. Herre, vår Herre, huru härligt är ditt namn i all land, der man tackar dig i himmelen! Hvad är menniskan, att du tänker på henne, eller en menniskones son, att du låter dig vårda om honom? Du skall låta honom en liten tid af Gud övergifven vara; men med ära och härlighet skall du kröna honom, du skall göra honom till en herre öfver dina händers verk. Allting hafver du under hans fötter lagt. Herre, vår Herre, huru härligt är ditt namn i all land, der man tackar dig i hemmelen!

3. Herre, huru länge vill du så platt förgäta mig? Huru länge fördöljer du ditt ansigte för mig? Huru länge skall jag sörja i min själ och ängslas i mitt hjerta? Herre, huru länge skall min ovän förhäfva sig? Skåda dock och hör mig, Herre min Gud! Upplys min ögon att jag icke bortsomnar i döden! Men jag tröstar deruppå, att du så nådelig är, mitt hjerta sig gläder att du så gerna hjelper. Ja, jag vill sjunga Herranom, att Han så väl emot mig gör. Amen!

4. Görer portarne höga och dörrarne vida att ärones konung må draga derin. Hvilken är densamme ärones konung, hvilken? Det är Herran stark och mäktig, det är Herran stark i strid. Görer portarne höga och dörrarne vida att ärones konung må draga derin. Hvilken är densamme ärones konung, hvilken? Det är Herran, Herran Zebaoth! Han är ärones konung. Amen!

5. Lofvad vare Herran, ty han hafver hört min böns röst. Herran är min starkhet och min sköld, uppå honom hoppades mitt hjerta, och mig är holpet. Och mitt hjerta är gladt och jag vill tacka honom med min visa.

6. Saligt är det folk, hvars Gud Herren är, det folk, som han till arfs utkorat. Saligt är det folk, hvars Gud Herren är. Amen!

7. Herre, lär mig dock att det måste få en ända med mig och mitt lif ett mål måste hafva, och jag hädanfara. Se, mina dagar äro en handsbredd för dig, och mitt lif såsom intet fr dig; huru platt intete äro alla menniskor de dock så säkra lefva! De gå bort som en skugga och de göra sig oro och de samla tillhopa och veta icke ho det få skall. Men, Herre, vid hvad skall jag då trösta mig? Uppå dig hoppas jag.

8. Mitt hjerta är redo, Gud mitt hjerta är redo att jag skall sjunga och lofva. Vaka upp, min ära, psaltare och harpor bittida vill jag uppvaka, Herre jag vill prisa dig ibland folken, jag vill förkunna dig bland hedningar, ty din godhet är så vidt som himmelen är. Halleluja! Och din sannfärdighet så vidt som skyarne gå. Halleluja!

9. Så länge solen varar skall hans namn räcka till efterkommande, och genom honom skola de välsignas, alla hedningar skola prisa honom.

10. Det är en kostelig ting, en kostelig ting att tacka Herranom och lofsjunga dino namn, o Gud, du allra högste! Om morgonen förkunna din nåd, om aftonen dina sanning på strängaspel och psaltare, med spelande på harpa, ja, det är en kostelig ting att lofva Gud, den högste. Amen!

11. Vid de elfvar i Babel sutto vi och greto, då på Zion vi tänkte. Våra harpor, dem hängde vi på pilträd, på pilträd som der äro. Och de bådo oss sjunga, som oss fångna höllo, och i vår gråt vara glade. Sjunger, ja sjunger oss en visa, och en av Zions visor!  Huru skulle vi sjunga Herrans visa i främmande land.

12. Herre, du utrannsakar mig, Gud, du känner mig, ehvad jag sitter eller uppstår, vet du det, du förstår mina tankar fjerran, går jag eller ligger, så är du omkring mig, du ser alla mina vägar. Hvart skall jag gå för din ande? Hvart skall jag fly för ditt ansigte? Fore jag upp i himmelen, så är du der, bäddade jag åt mig i helvete, så är du der. Toge jag morgonrodnadens vingar och blefve ytterst i hafvet, så skulle din hand dock föra mig der och din högra hand mig hålla. Om jag sade: mörker må betäcka mig, så måste dock natten blifva ljus omkring mig ty mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser som dagen.

Utrannsaka mig min Gud och få se mitt hjerta, pröfva mig och viss förnimm, huru jag det menar; och se nådigt till om jag på en ond väg vandrar, led mig då, o Herre du, på den goda vägen.

13. Förlåter eder icke uppå furstar; de äro menniskor och kunna intet hjälpa. Säll är den, hvilkens hopp på Herran står, den himmel, jord och haf, och allt hvad deri är, gjort hafver, den tro håller evinnerlig.