Blommorna

På ängar, i dalar, i djup och på höjd
Vi blomstra i lekande fröjd.
Vi hviska Guds ära till tusende tal,
Med doft uppå höjd och i dal.
Vi nicka för vinden, vi älska vår sol,
Som varmt blickar ned från sin konungastol;
Vi älska det klippiga Norden.

Vi smycka dess barm uti regnbågens prakt
med kedjor från trakt och till trakt,
Vi kransa dess floder, vi kläda dess berg
Så gladt uti vexlande färg.
Och elfvorna hålla kring oss sin bal
Och lärkorna jubla från blånande sal:
"Så skönt är att bo uti Norden!"

Det sörjande hjerta, det älskande bröst,
De fatta vår hviskande röst.
De se att vi blicka mot himmelen blå
Och de våra tankar förstå:
Njut lifvet, det glada, ännu är det vår,
Tids nog är att blekna då höstskuren slår
Och drifvan bär svepning kring Norden.

Men vår kommer åter, och Boreas flyr
Och morgonen rodnande gryr;
Då blicka vi opp utur snödrifvans graf
Kring dalar och lundar och haf,
Och teckna med färgskrift uppståndelsens ord
För klappande hjertan i Norden.