Hon kom, hon kom över vajande blom sin gång
helt småningom, helt småningom,
och Gud vad den vandringen syntes mig lång.
Men lärkorna klungo som klockor i sky
och bäckarna sprungo och världen var ny
och gammal och ljuv som en kärlekssång.

Hon gick, hon gick över vajande blom sin gång,
med en sista blick, med en sista blick,
och Gud vad den blicken var djup och lång.
Men lärkorna tego, de tycktes mig lyss
och blommorna nego, de gågo nur nyss
två mänskobarn bytte sin första kyss.