Lars Johan Appelberg (1798-1845)

Lars Johan Appelberg föddes i Karlskrona den 27 februari 1798 som äldste son till Peter Appelberg och Christina Wahlquist. Fadern, som vid den tidpunkten uppgavs vara murarlärling, blev amiralitetsmusikant från och med år 1801 och folkbokfördes senare som stadsmusikant i Karlshamn och som musikdirektör i Ronneby. Även den yngre brodern Carl Josua Appelberg blev musiker och åtföljde sin bror 1823 till Stockholm och 1829 till Skaraborgs regemente.

Åren i Stockholm vid Kungl. Hovkapellet

Lars Johan Appelberg började som elev i Hovkapellet i Stockholm i februari 1816. Två år senare fick han tjänst där med kontrakt som förste flöjtist. Han medverkade i flera av Hovkapellets konserter, vid några tillfällen jämte sin yngre broder, Carl Josua Appelberg (1807–1869). Denne vistades också i Stockholm med musikertjänst vid Livregementsbrigadens grenadjärkår och fick senare (1829) en tjänst som regementsmusiker (musikfanjunkare) vid samma regemente som brodern, Skaraborgs, där han gick i pension 1859. Carl Josua hade redan som 15-åring, i juni 1822, framträtt i hemstaden Karlskrona som lovande hornsolist med stadens musiksällskap. Under Lars Johan Appelbergs ledning framförde han ett (ej bevarat) "Thema med Variationer för Waldthorn af Appelberg", vilket man – i likhet med Nisser, som tar med stycket i sin förteckning – kan förutsätta vara komponerat av brodern Lars Johan.

Lars Johan Appelberg har omnämnts som en av de dåtida hovkapellister som "såväl för compositioner som virtuositet i instrumentets behandling vunnit ett namn äfven utom Sverige" (Aftonbladet 25/1 1831). Något framträdande utomlands har inte kunnat verifieras, men tidningsnotiser från sommaren 1825 uppger att Appelberg skulle ha fått pass i juni för resa "till utrikes orter" och återkommit i juli via Gotland.

Den 10 december 1827 tillträdde Lars Johan Appelberg befattningen som musikdirektör vid Skaraborgs regemente, med kunglig fullmakt från den 7 juni 1834. Från år 1827 och fram till sin bortgång bestred han denna tjänst, under ett årtionde parallellt med den vid Hovkapellet, där han var anställd som andre flöjtist från år 1835, efter ett förmodat ettårigt uppehåll.

Den 5 oktober 1834 ingick han äktenskap med Lovisa Charlotta Engstedt, som var dotter till en landsfiskal i Västerås och enligt dödsrunan i Västernorrlands Allehanda (1888-09-14 s. 2) "en icke alldeles så vanlig qvinna", ovanligt språkkunnig för sin tid och yrkesverksam som föreståndare för "en väl renommerad pension" i Arboga med många elever. Deras barn Emma och Per Johan, sedermera stadsarkitekt i Härnösand och Sundsvall, föddes i Stockholm 1835 resp. 1837. Sonen Erik, som kom att grunda Hotell Appelberg i Sollefteå, föddes 1842 i Arboga. År 1837 flyttade familjen Appelberg från Stockholm, där Lars Johan hade varit folkbokförd sedan 1816 och Lovisa Charlotta sedan 1832, till Arboga. Sista kontraktet med Hovkapellet löpte till 1 juli 1837. Därefter uppbar han lön från indragningsstaten under ett år.

Vid Skaraborgs regemente

I en musikdirektörs arbetsuppgifter ingick att leda regementets musikår under årliga övningar sommartid såväl vid ceremonier och som taffelmusik samt vid andra tillfällen. Exempelvis gavs år 1838 en "Concert af Skaraborgs Regementes Musik-Corps i Mariestads Kyrka, Påskdagen den 15 April, till förmån för de brandskadade i Wexiö" (annons med program i Mariestads Weckoblad 1838-04-14). Vid översten vid Skaraborgs regemente greve Carl Henric Posses begravning i Mariestads kyrka i april år 1843 ska regementets musikkår ha framfört en sorgmarsch komponerad av L. J. Appelberg.

Vidare skulle musikdirektören se till att kåren var försedd med instrument och med musikalier, oftast genom egna arrangemang, stundom med egna kompositioner. I de partiturböcker tillhöriga Appelberg som har bevarats finner man talrika arrangemang, ofta utförda vintertid, av samtida operamusik och musik för ceremonier, övningar och underhållning vid regementet, dessutom ett par av musikdirektörens egna kompositioner. Skaraborgs regementes musikkår hade en gängse infanteribesättning efter tidens skick med trä- och bleckblåsinstrument: flöjter, klarinetter, fagotter, naturhorn och trumpeter, kenthorn och serpent samt alt-, tenor- och bas[drag-]basun och slagverk. Flera av Appelbergs tidigare partitur är skrivna för ren mässingsbesättning (kenthorn, valthorn, trumpeter, alt-, tenor- och basdragbasun).

Appelbergs tid som musikdirektör, 1828–1845, inföll samtidigt med en sjudande utveckling på blåsinstrumentens område. Nya instrument uppfanns, ventiler infördes för bleckblåsinstrumenten och nya klaffsystem för träblåsinstrumenten. Lars Johan Appelberg såg till att skaffa nya instrument till musikkåren: träblåsinstrument från Wiesner i Dresden och från I. V. Wahl i Landskrona samt bleckblåsinstrument (naturhorn och -trumpeter, klaffinstrument) från P. A. Carlson i Karlskrona. Han var en av de första utanför Tyskland, och i Sverige, som skaffade bastuba till sin musikkår år 1836, sannolikt inspirerad därtill av kollegan i Hovkapellet, hornisten Christian Gotthilf Schunke. Bastuban var kårens första ventilinstrument. Detta instrument utgjorde en efterlängtad förstärkning av musikkårernas basstämmor, som ditintills hade utförts på basbasun, fagott och serpent eller ophicleïd. Från år 1840 inköptes några andra ventilinstrument till kåren, och Appelbergs nyanskaffningar berömdes i lokalpressen.

Några partitur av Appelbergs hand från perioden 1829 – 1838 finns bevarade. De visar musikkårens besättning, vad som förväntades av musikerna och vad som var ämnat för framträdanden inom och utanför regementet. En av böckerna innehåller två valser (tidens modedans) och en förgaddring av Lars Johan Appelberg. Där finns också en marsch och en vals av hans bror Carl. Einar Bensows uppgift att Appelberg år 1833 skulle ha instrumenterat Skaraborgs regementes marsch av en österrikisk kompositör Herrman (upprepad av Karle 2005) måste avskrivas, eftersom regementets marsch är komponerad av den svenske militärmusikern August Herrman (1831–1883) och ingen marsch som betecknats "Skaraborgs regementes" har påträffats i Appelbergs partiturböcker.

Från och med tiden för flytten till Arboga företog L J Appelberg ganska talrika framträdanden som flöjtsolist i landsorten, i synnerhet vintertid, då tjänsten som musikdirektör inte krävde hans närvaro. Särskilt under hösten 1838 märks frekventa framträdanden i södra Sverige. Annonser och notiser i dagspressen visar att han gav konserter i samverkan med lokala musiker och amatörer.

Solistframträdanden och komponerande

Oftast uppges i Appelbergs annonser att hans konsertprogram ska tillkännagivas genom affischering, men de publiceras i undantagsfall. Ur hans solistrepertoar nämns där stycken av samtida kompositörer såsom Bernhard Romberg, Joseph Guillou, Benoit Tranquille Berbiguier, Jean-Louis Toulou, Auguste Panseron, Theobald Böhm, Andreas Randel med flera. Även av referat från L J Appelbergs framträdanden framgår att han ska ha "exequerat" egna kompositioner, däribland en Caprice för flöjt (omnämnd 1837) och ett Musikaliskt skämt för Flöjt, öfver kända Svenska Folkvisor, även kallad Fantasie burlesque alternativt Fri Fantasie öfwer Swenska folkmelodier (nämnd f.f.g. 1840). Ytterligare belägg för Appelbergs komponerande utgör en annons i Tidning för Södermanland (1844-08-16) om noter till salu i boklådan till stycken som inte har påträffats men möjligtvis är desamma som de nyss nämnda: "Pot-Pourri sur differentes themes connus pour le Piano-Forte, par L. J. Appelberg" och "Pot-Pourri pour le Piano-Forte, par L. J. Appelberg". Den enda veterligen utgivna av L J Appelbergs kompositioner är en i tryck utgiven duett (Tema med variationer för tvenne flöjter).

Den tidsenliga fallenheten för att presentera samma komposition under olika titlar kan vara en förklaring till de olika uppgifterna gällande Introduktion och Rondo för kromatisk bastuba (med infanterimusikkår) från 1837, tillkommen endast 1½ år efter det att Johann Gottfried Moritz och Wilhelm Wieprecht fick patent på den "kromatiska bastuban" i Berlin hösten 1835. En annons i Mariestads Weckoblad den 29 april 1837, undertecknad L. J. Appelberg, tillkännager en konsert den 4 maj med bl.a. en "Fantaisie för Cromatisk Bas-tuba af Appelberg" på programmet, medan det i Appelbergs handskrivna partitur till Introduction och Rondo, daterat Mariefred den 25 april 1837, anges "arr. L. J. Appelberg". En hypotes är att stycket kan ha förelegat i flera versioner, exempelvis även för orgel och bastuba [Nilsson 2023]. Stilistiskt ligger kompositionen för tuba nära de utgivna variationerna för två flöjter. Mest troligt är att även denna komposition är Appelbergs egen, om inte möjligen ett samarbete av bröderna Appelberg. I alla händelser är detta den första kända solokompositionen för bastuba, vilket gör Appelberg till ett slags pionjär.

Ann-Marie Nilsson

Källor:

Stockholm, arkiv:
Krigsarkivet: Skaraborgs regemente, Accession 1928-42; Arméns Pensionskassa
Statens musikverk, Kungl. Teaterns arkiv: Kontrakt
Internetresurser:
ArkivDigital: husförhörslängder, födelse- och dopböcker, in- och utflyttningslängder samt dödsbok för Karlskrona Tyska församling, Arboga Stadsförsamling och Färnebo samt Klara, Storkyrko- och Adolf Fredriks/St Olofs församlingar i Stockholm.
Digitaliserade dagstidningar (https://tidningar.kb.se/)

Litteratur:

Einar Bensow: Kungl. Skaraborgs regementes historia 3, Från Karl XII:s död till regementets omorganisation 1942. Skövde 1956.
Gunhild Karle: Kungl. hovkapellet i Stockholm och dess musiker 1818–61. Med utblickar. Uppsala 2005.
Per Linder: släktutredning (1998) på "Rötter": https://www.rotter.se/faktabanken/rotterarkivet/slaktutredningar/1170-per-linder-slakten-appelberg (läst den 25 juni 2023).
Ann-Marie Nilsson: "An early composition for the Chromatische Bass Tuba (spring 1837)", utkommer i konferensrapport i serien "Musikforschung der Hochschule der Künste Bern"
Carl Nisser: Svensk instrumentalkomposition 1770–1830. Nominalkatalog, Stockholm 1943.
Tobias Norlind, och Emil Trobäck: Kungl. Hovkapellets historia 1526–1926. Stockholm 1926.