Dröm

En gång helt nyss jag drömde,
att på ett bärg jag låg,
helt nära invid stranden.
Jag såg utöfver landen
och långt utåt hafvet såg,
och redo låg därnere en prydlig farkost god;
hvars vimplar öka ståten.

Vid rodret uppå båten
en man i väntan stod.
Då kom från fjärran höjder
ett muntert tåg hitåt.
Likt änglar glänsa de skira,
och blommor håret sira,
mot hafvet går deras stråt, ja mot haf.

Och framför tåget lekte
en barnasvärm förnöjdt.
I dans nu några gunga,
musicera, sjunga,
andra pokalen höjt.
De talte, till kaptenen:
"Vill du ta oss ombord?
Vi äro sällhet och fröjder,
vilja bort från dal och höjder,
ja vilja bort från jord."

Han bjöd ombord dem stiga,
de fröjder utan tal,
och sad': "I kära, kära, kära sägen,
o, sägen, är ingen kvar på vägen,
på bärgen och i dal?"
De ropte: "Ingen fattas. Lägg ut, lägg ut,
och fort från kust lägg ut."

Dem förliga vindar hinna.
Fjärran jag såg försvinna
all jordens fröjd och lust.