Gustav Düben d.ä. (1628/29−1690)

Odæ Sveticæ. Tolv svenska sånger / Odae Sveticae. Tolv svenska sånger. VIII. Till en ung självklok [Odæ Sveticæ. Twelve Swedish songs. VIII. To a young headstrong]

Print
  • Year of composition: 1670s (first printed in 1674 in Stockholm, by Johann Georg Eberdt; 2nd edition was published in 1687)
  • Work category: Voice(s) with basso continuo
  • Text author: Samuel Columbus (1642-1679)
  • Dedication: The Right Honourable Count, Lord High Chancellor of the Swedish realm, Sir Magnus Gabriel De la Gardie [from His] Humble servant Samuel Columbus
  • Duration: Approx. 1-5 min
  • Detailed duration: 1'31 (according to Musica Sveciae's recording)

Instrumentation

cont

Examples of printed editions

According to the Monumenta Musicae Svecicae the 17th century editions can be found at the Musik- och teaterbiblioteket, as well as at the Kungliga Biblioteket [National Library of Sweden, Stockholm], Uppsala Universitetsbibliotek [Uppsala University Library], Landsbiblioteket i Växjö [Växjö City Library], Linköpings stadsbibliotek [Linköping City Library], Skara Stifts- och landsbibliotek [Skara Library], Lunds Universitetsbibliotek [Lund University Libraries], Roggebiblioteket [Rogge Library] (Strängnäs), Västerås stadsbibliotek [Västerås City Library], and at the Norrköpings stadsbibliotek [Norrköping City Library].

Monumenta Musicae Svecicae: 18 (Edited by Jan Olof Rudén; continuo part by Thomas Schuback), Edition Reimers, ER 107028 (1998)

Description of work

(no tempo marking) G major alla breve

Work comment

The collection includes:
I. Första dikten om världens förvansklighet
II. Världens vandring avmålad genom en sjöfart
III. Dygd är alltings rätta bruk
IV. Världens fåfänga
V. Tröstesång
VI. Kärlekspris
VII. Äktaståndspris
VIII. Till en ung självklok
IX. Den unge självklokes svar
X. Ode om förnuftet och viljan
[XI.] Aria. En naturlig dödsbetraktelse
[XII.] Aftonsång

See separate post for each song

Libretto/text

En modig självklok, ung av år,
envettigt vid sitt ovett står,
dess han självrönligt veta får,
vad väg man till fördärvet går.

O självklok du så gali [sic] går,
ditt egit [sic] råd dig själv förrår:
Du kommer där du längtar till,
men saknar det du hava vill.

1. Var ästu [sic] självklok kommen frå

2. Du har ju aldrig varit barn

3. Men vill du fort min ord försmå