1. I skogen dväljes jag stilla

bland vissnade blommors flock.

Du gulnat, tufva lilla,

och linden har gulnat ock.

Och löfven fladdra sakta,

der stiger stryker fram,

ty frostens flingor vakta

hvita kring snår och stam.

2. Dock vet jag väl att skogen

skall grönska en gång än.

Att tufvans sippa trogen

kommer i vår igen.

O kunde så visst jag svara,

när tidens spörsmål går,

skall lifvet som skogen vara,

skall vinter följas af vår?