1. Di lärda, di letar i böcker och rifver

och stafvar och plitar och skrifter och läser så di kan bli galne åfe.

Och trattar så fasligt mä smörja i skrofve och vågar en fråga hva meningen ä,

så svarar di då, att dä ä för te se om vår Herre finns te.

En ann ä fäll bara sextondels bonde och inte så uselt beläsen,

ja en vet förstås hva som står i katekesen,

men nog tror en på godt, och å viss på den onde.

2. Dä ä vår Herre som gör att potatisen blommar,

co hhan som ge bete hvarenda sommar

och lagar så folk och kritter få hull.

Och Gamlingen sen, nog köänner en den.

Hvem ä dä som aldri kan låta bli en,

 och som för jämnan tar och far i en och får en att supa sej full.

Och efteråt skickar käringa på en te klösa hvart eviga hårstrå åf en

och plockar hvar eviga styfver ifrå en, och klå en och klå en.