Jag har varit, som ett blad, som farit
öfver hårda vägars smuts och damm:
Hösten tog mig, stormen bar mig,
bar mig ständigt, ständigt hjälplöst fram.
Men i vinden var jag likväl blad af trädet,
dröm af skogen, själ af jordens själ:
hennes drömmar var jag trogen
och i mullen slumrar jag som del
av det höga och det ljusa av de vindar
vilka brusa i mitt hemträds kronor,
i mitt hemträds kronor än.