1. Alt var dig

Alt var dig, ja alt var dig,
Dagens Jubel paa min Vei,
Dagen da den skylös hælded,
Dagen da den brast mod Fjældet.

Aa farvel, du lyse Dag,
som nu segner mat og svag.
Roser, Roser, Roser röde,
skal i Afskedsstunden glöde!

2. Gaa ved min side!

Gaa ved min side den lange vej, den lange vej over enge!
Sneen den ligger i hang og hej, sommeren sover i senge.
Saa skinner dit smil, saa lytter jeg til,
saa stemmer det op til et lysteligt spil
i mine stærke strenge.

3. Vintertröst

Behåll i kärligt minne
de sista solskensblinkarna
från en förfluten höst.
Tro i ditt stilla sinne
på vår'n igen och finkarna:
då har du vintertröst.

4. I natten

Tyst är lunden, och sjön, som kysst
strandens somnande ros, är tyst.
Aftonskimret, som mildt besken
tempelkullen, har bleknat re'n
stilla, drömmande stilla.

Tysta stjärnor ur hafvet gå,
stilla palmernas kronor stå,
sen därunder i myrtenskog,
vinden suckade nyss och dog
stilla, drömmande stilla.

5. Serenad

Jeg elsker hver lysende stjerne,
som taus gjennem natten gaar.
Jeg elsker hver kviddrende sangfugl,
hver blomst, som duftende staar.
Men der er en, som jeg elsker mere end stjernernes chor,
ja mer end de kviddrende fugl og al verdens blomsterflor.

6. Das Rosenband

Im Frühlingsschatten fand ich sie; da band ich sie mit Rosenbändern:
sie fühlt es nicht und schlummerte.
Ich sah sie an: mein Leben hing mit diesem Blick an ihrem Leben.
Ich fühlt' es wohl und wusst' es nicht.

Doch lispelt' ich ihr sprachlos zu und rauschte mit den Rosenbändern:
da wachte sie vom Schlummer auf.
Sie sah mich an: Ihr Leben hing mit diesem Blick an meinem Leben,
und um uns ward's Elysium.

7. I den stilla dal

I den stilla dal,
i den gröna sal,
mellan björk och al
står en hägg i blomma,
och nog minns du den,
du mitt hjärtas vän,
och nog mötas vi där än.

Som en drifvas snö,
som ett skum på sjö,
som en hvitklädd mö
står vår hägg i blomma,
som en aftonfläkt,
sedan sol är släckt,
är så ljuf dess andedräkt.

8. Under rönn och syrén

Blommande sköna dalar,
hem för mitt hjärtas ro,
lummiga gröna salar,
där vår kärlek bo.

Soliga barn af luft och ljus,
o, jag förstår ert tysta sus,
Blommande sköna dalar,
hem för hjärtats ro.

9. Vandringssång

Vi vandra genom skogen en högsommardag,
tre trallande, hjärteglada jäntor,
och speleman, ja, speleman är med i vårt lag,
och solen lyser in i alla gläntor.
Å hej, hvad sången skallar
bland granar och bland tallar,
och alla fåglar tystna och lyssna på vår sång,
vår jublande vandringssång.

Vi vandra upp mot bergen, som lockande stå,
vi vandra igenom röda byar,
och öfver oss är himlen så strålande blå,
och vinden gungar lätta sommarskyar.
Å hej, ni alla unga,
kom med och låt oss sjunga,
när all naturen jublar i glädje och i sol,
i strålande sommarsol.

10. Sjung, sjung!

Sjung, sjung! Det är sommardag! Sjung i de soliga tider!
Sjung, sjung dig hjärteglad, sjung medan dagen lider.
Nu har ju böljan brutit sitt tvång, nu är ju sommaren inne.
Svinga din längtan ut i en sång, lyft mot solen ditt sinne!

Sjung om allt, som är ljust och ler, allt, som sväller och sjuder!
Kanske händer det aldrig mer, att lifvet till fest dig bjuder.
Slut är naturens långa natt, där tankarna ängsliga trefva.
Nu skall du fästa en ros i din hatt, nu är det härligt att lefva!