1. Brusalaljus, du är floden med ström och brus, du är morgon på vida slätter som jagar med lösa tyglar. Du är kvällen som målar med den sista av sina strålar den stoltaste poppelspiran och krönen av höga hus.

Brusalanatt, du är tärnan som vaken satt och försover sig ljuvt och länge under träden kring låga flyglar. Du är drömmen som älskar dröja under pilarnas mjuka slöja och gå kring på de gömda gångar där dagern är mild och matt.

Brusalavår, du är en svanklang som plötsligt går i en snövind över heden, där bäckarna börja tala. Du är vinet som brister genom fönsternas vita lister och gnyr som en ljudlig giga och förgår som en suck förgår.

Brusalahöst, du är ett slocknande sken, en röst som fly bort genom rummen som en kvällssky med en svala. Du är hjärtat som gråter, som om aldrig det kommer åter till sitt näste under teglen, under flöjlande gula röst.

2. Det går ett ljus i vår by, det lyser genom fönstret på en gummas gråa hy. Då vänder hon sig, kvidande av ålderdom och lidande. »Nu stryker döden kring vår gård i nyårsny.»

Det går ett ljus vid vår grind, det faller som ett guldflor över jungfruns varma kind. Då far hon upp ur drömmarna, så täcket gnyr i sömmarna. »En vacker gosse går förbi i nyårsvind.»

Det går ett ljus kring vårt stall - Nej, här är ingen sorg och död, fast natten är så kall. Men vackra gossar ärom vi, en vacker stjärna bärom vi, som markens herdar vandrom vi i nyårsvall.

3. Nu när de trötta sova, kornknarr, sänghalm, vill jag gå ut och lova skymningens unge gud. Ned övergula bingar, kornknarr, sänghalm, sänker han mjuka vingar, sakta och utan ljud.

Två äro de som vaka kornknarr, sänghalm, medan hans blonda maka öppnar sig kärleksvarm,  tjust av hans ögonsvärta - kornknarr, sänghalm, sången ur åkerns hjärta, doften av jordens barm.

Lovsång och vällukt välla, kornknarr, sänghalm. Dimman från ängens källa  smyger sig till hans bröst. Nejden befriat andas, kornknarr, sänghalm, sommar och svalka blandas, avlande sonen höst.

Bären, min barndoms vänner, kornknarr, sänghalm, allt vad av andakt känner min lågande bondesjäl. Lyften på sträng och ånga kornknarr, sänghalm, bönen och mina många brinnande års farväl.