Andreas Hallén (1846−1925)

Hexfällan (Häxfällan) / Walpurgisnacht

Print
  • Year of composition: 1896 (according to Sohlmans musiklexikon, vol. 3, 1976)
    In the end of the autograph to the score it says 'Visby and Yxelö 1894-1895'
  • Work category: Opera
  • Text author: Frans [sic] Hedberg after Hans Hopfen (Front cover text on the libretto: 'Hexfällan. Romantc opera in 2 acts. Free adaptation after Hans Hopfens 'Hexenfang' by Frans Hedberg. Music by Andreas Hallén')
  • First performed: 16 mars 1896, Svenska Teatern, Stockholm. Medverkande: A. Ödmann (Albertus), C. A. Söderman (Kobus), G. Sparrman (Maria), P. Frödin g. Lindberg och Lizell (Teresia), M. Linden f. Jungstedt (Rebecka)
  • Duration: Approx. 60-90 min
  • Detailed duration: Act I 54', Act II 30' (according to note in the vn I's part material)

Instrumentation

3*.2*.2.2 / 4.2.3.1 / timp, perc, hp, org / str
(picc [onlyin Act II], cor angl [only in Act I], bass tbn [the first page of the score simultaneously says '4 Tromboni' and '2 Ten, 1 Bass, 1 Tuba'])
perc: bass dr, cymb, trgl, sn dr, glsp, klockor, (tam [endast inskrivet med blyerts i stämmaterialet])

Solo voices/choir

Albertus, en vis mästare (tenor)
Kobus, hans famulus [professorsassistent] (bass baritone)
Maria, en borgarflicka (soprano)
Teresia, en nunna (soprano)
Rebecka, rik borgarfru (mezzo-soprano)

Female choir (Hexor, Kvinnor): S.A., Male choir (Prester, Munkar): T.B., Mixed choir (Munkar och nunnor, Män och kvinnor af folket): S.A.T.B., S.S.A.A.T.T.B.B.

2 sopranos (Maria, Teresia), 1 mezzo-soprano (Rebecka), 1 tenor (Albertus), 1 bass-baritone (Kobus)

Examples of printed editions

Libretto: Gustaf Chelius, Stockholm (1895)

Location for score and part material

Handwritten orchestral parts at Musik- och teaterbiblioteket.

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
  • Possible call no. and autograph comment: Operor, H 6 [Film 113:2] (score)
    T-klav Sv. II:1. -'Ä' (undated piano reduction under the title 'Walpurgisnacht', text and stage directions in German)

Description of work

En tysk riksstad under medeltiden

Akt I

Introduktion: Adagio ma non troppo c-moll varierande taktarter
Rideau [sic].
Albertus' bibliotek och laboratorium med folianter, kvadranter, oktanter och andra astrologiska instrument. Till venster i ett afskuret hörn, en låg italiensk spiselhärd, på hvilken står glas, retorter [destilleringsapparater] och andra kemiska förnödenheter, samt bredvid dessa äfven köksredskap, kittel, stekspett, etc. etc. Öfver härden en bred spiselmur, i hvars vida rökfång från början en stege står upprest. Till venster i förgrunden ett bord, på hvilket står tomt husgeråd. Midtemot härden, i andra kulissen till höger, leder en dörr ut i det fria; på samma sida i första kulissen ett fönster; bredvid fönstret åt förgrunden till, en pulpet med böcker, flaskor, m. m. Torkade blomkvastar, örter och djurskelett på väggarne. Det hela i gammaltysk stil.

Scen 1: Albertus står grubblande midt på scenen. Kobus uppe på stegen i rökfånget; endast hans fötter äro synliga. Kobus stiger ned, belastad med verktyg, vattenpass, hammare, tång, silfvertråd etc. etc. Han stiger ner från härden och ställer stegen undan åt sidan. Albertus faller i djupa tankar öfver sina böcker. Albertus, Kobus
Scen 2: Maria kommer in från höger, skygg och sorgsen. Kobus går häftigt fram till Albertus. Albertus, trotsig och vild, går öfver till härden. Kobus följer efter honom. Maria lyfter händerna mot Albertus. Han för sig med välbehag, går fram till pulpeten och höjer sig för att taga ner en flaska och ger den till Maria. Hon skyndar glad ut för att ge drycken till sin mor. Maria, De förra
Scen 3: Aftonskymningen börjar, man hör aftonklockan på afstånd. Albertus går till fönstret, stannar hänförd och ser ut. Han stannar försjunken i åskådande. Kobus står änglig midt på scenen. Albertus vänder sig från fönstret. Det mörknar. Vindstötar höras. Det susar i och klingar i rökfånget. Kobus, ängslig, trycker sig mot väggen i bakgrunden. Albertus står vid härden, hånfull. Kobus skyndar ut. Albertus, Kobus
Scen 4: Albertus, ensam, ser efter honom hånfullt. Det mörknar mer och mer och blir slutligen så mörkt att han knappast är synbar. Klockslag utifrån. Han fattar en silfvertråd, som i en vid slinga börjar lysa och gnistra i hans hand. Han svänger tråden i lysande bågar öfver sitt hufvud, och i samma stund tändas ljus öfverallt: i de torra blomkvastarne på väggen, i kransen som hänger i taket, samt i ögonhålorna på djurskeletten. Derpå ser han sig belåtet omkring. Han stampar i golfvet. Han stampar på nytt i golfvet och ett litet yppigt dukadt bort stiger upp, medan väggen der bakom öppnar sig och visar en bersåartad hvälfning, med en hvilsoffa, omgifven af blommor. Man hör åter en vindstöt och derpå en aflägsen klang som af eolsharpor. Det klingar starkare. En växande vindstöt höres och derefter ett rasslande i rökfånget; han skyndar lyssnande fram till härden. Albertus
Scen 5: Teresia höres först ropa uppifrån rökfånget, sedan barfotad, i lätt drägt, omfladdrad af en grå slöja och ridande på en riskvast, kommer hon motvilligt ned genom rökfånget på härden. Hon hukar sig ner på härden, stiger upp på en sten i härden och ser öfver Albertus hufvud. Hon ser sig omkring i rummet och skakar på hufvudet. Han skrattar. Teresia kommer ned på scenen till höger, Albertus för henne fram till bordet och bjuder henne plats. De dricka. Man hör åter en häftig vindstöt och eolsharporna klinga på nytt. Teresia, Albertus
Scen 6: Rebecka, först hörbar utifrån, sedan sväfvande ner genom rökfånget, raskare och mera häftigt än den förra. Rebecka kommer ner på härden, klädd i röd turban eller tuppkantsmössa och röda skor. En dyrbar schal fladdrar omkring hennes axlar och hon rider på en präktig käpphäst. De sönderrifna fångsttrådarne hänga ännu kvar om hennes ben. Hon visar på Teresia, står på stenen vid härden, ser på Teresia och ropar till henne. Albertus går till Rebecka, hon visar sin fot, han lossnar trådarne och hon stöter till honom med foten. Albertus går tillbaka till bordet, Rebecka koketterar, Teresia håller honom kvar. Han skrattar, går upp och bjuder Rebecka armen. Rebecka sätter sig, de dricka. Albertus slår armen om hennes lif. Rebecka, ovillig, tömmer hastigt ett glas, skyndar upp och fram på scenen. Teresia skyndar upp till Rebecka. Albertus, som hört dem, går till härden och tar kvasten och käpphästen. Teresia ser sig skyggt om efter Albertus. Han har foten på härden och käpparne öfver knät, bryter sönder käpparne öfver knät och kastar stumparne på elden der de flamma upp i häftig låga. Teresia skriker till, stirrar i elden. Albertus går tillbaka till bordet, vinkar åt Teresia. Hon skyndar till bordet och kastar sig i hans armar. Rebecka går tillbaka till bordet och skänker i vin åt Albertus. Han sluter dem båda till sig, slår i vin åt dem, de klinga och dricka; derpå stiger han upp och tar en flaska från hyllan ofvanför pulpeten. Albertus uttalar en besvärjelse, under hvilken han öppnar flaskan, ur hvilken en tät ånga uppstiger. Alla tre flyga upp genom rökfånget. Alla ljus slockna och scenen blir så mörk att man ej ser föremålen derinne. Vinden brusar utanför och eolsharporna klinga. Vid slutet af detta intermezzo försvinner rummets tak och man ser stadens tak och tornspiror, belysta af månen, samt hexor ridande i luften öfver dem. Man ser Albertus, Teresia och Rebecka, burna på ett moln, sväfva förbi uppe i luften, följda af en skara hexor. Albertus, Teresia, Rebecka, Häxor
Ridå.


Akt II

[Introduktion]: Allegro d-moll alla breve
Ridå [sic].
Marias kammare. Vid ridåns uppgång är scenen helt och hållet mörk; man hör Marias röst, som om hon blifvit uppskrämd ur sömnen.

Scen 1: Maria sätter sig upp i bädden, på hvilken hon kastat sig klädd, och tänder ljus. Man ser nu en liten trång, tarflig kammare, som svagt upplyses af ljuset. På väggen synes en madonnabild och i ett hörn af rummet står ett väggur, hvars pendel svänger och pickar. Maria stiger upp, skyndar till sidodörren och lyssnar. Hon skyndar in i sidorummet, och kommer straxt ut igen. Hon gör en paus, går därefter nedåt. En vindstöt höres, hon kastar sig ned för madonnan, bedjande. Hon lägger sig ånyo på bädden och beder sakta ett pater noster. Derpå blåser hon ut ljuset och det blir åter alldeles mörkt. Maria

Scenförändring. Mellanspel [instrumentalt]: Andante (Moderato överstruket i partituret) G-dur alla breve (varierande taktarter)
Scenen döljes af ett svart förhänge, som vid mellanspelets början oförmärkt sänker sig. Under sednare [sic] delen av mellanspelet delar förhänget sig och försvinner. Man ser till venster i förgrunden ena hälften af Albertus' hus och arbetsrum, som i första akten, med ingången från gatan. Denna slingrar sig smal och krokig mot bakgrunden, med höggaflade hus på båda sidor och slutar med en kyrkofaçad [sic] i götisk stil, med trappa upp till portalen. Det är ännu skumt i början af denna scen, då Albertus kommer instörtande från bakgrunden, öppnar hastigt och med möda porten till sitt hus och nedfaller vid dörrens tröskel.

Scen 2: Albertus ligger vid dörren. Man hör ett aflägset buller af en kommande folkhop. Albertus lyssnar, reser sig med möda, och stänger dörren, som stått öppen, vacklar sedan till en hvilstol vid pulpeten och faller tungt ned uti den. Han sjunker ihop. Albertus
Scen 3: Från bakgrunden höres växande skri och larm, och man ser en flock män och kvinnor af folket skynda fram under lifliga åtbörder. Albertus, som skyndat upp för att lyssna, störtar fram till pulpeten, och tar en flaska från hyllan. Då han står i begrepp att föra flaskan till munnen, höres en stark bultning på dörren. Det är Kobus, som trängt sig igenom folkhopen och rusat fram till Albertus port. Albertus, Kobus, Folk
Scen 4: Albertus hejdar sig, öppnar när han hör Kobus röst. Folket är utanför, i växande skaror. Albertus lyfter flaskan, Kobus rycker flaskan ifrån honom. Albertus blir förtviflad. Folkets rop och larm blir allt häftigare; men öfver larmet höres klockljud och kyrkosång. Munkar och prester intåga i högtidlig procession från höger i förgrunden, utanför huset. De tåga sjungande fram emot kyrkan. Folket faller på knä utefter gatan der de tåga fram. Munkarna och presterna klappa tre gånger under folkets tystnad på kyrkoporten som öppnas, hvarefter de tåga in och kyrkoporten stängas. Albertus, Kobus, Munkar, Präster, Folk
Scen 5: Folket närmar sig under förnyadt larm. Folkmassan skyndar fram till Albertus' hus och slår på dörren under växande larm och rop. Maria kommer hastigt inskyndande och ställer sig skyddande framför dörren. Albertus höjer flaskan på nytt. Det börjar dagas. Maria faller på knä, rycker lös ett kors som hon bär om halsen och håller fram det för folket. Folket drar sig skyggt tillbaka. Maria öppnar dörren och träder in. Genom den öppnade dörren blickar folket nyfiket in i Albertus' rum. Maria bestänker rummet med vigvatten. Hon går ut på trappan och vinkar åt folket. Solen går upp och alla klockorna ringa. Kyrkportarne öppnas, munkarne utträda och möta en procession af prester, borgare, soldater, som inträder från höger, sjungande påskhymnen. Albertus vänder sig till Maria, hon nickar blygt. Han fattar hennes hand och de gå båda hand i hand fram emot kyrkan. Kobus följer dem långsamt. Sången från kyrkan faller ånyo in och folket på scene deltar uti hymnen. Maria, Albertus, Kobus, Munkar, Präster, Borgare, Soldater, Folk
Ridå.


Libretto/text

(Sångnummer saknas)

Akt I

Scen 1: (Albertus) Jag det uppfunnit och fulländat har
(Kobus) En bättre vinst din lärdom vore värdig

Scen 2: (Maria, Kobus, Albertus) Herr Kobus! Hvad? Du här! Herr doktor, ack mig hör: Min stackars mor är sjuk - hon dör! Om fällan duga skall, bör månen lysa
(Maria) Jag är ju icke någon fåfäng flicka.
(Kobus) Vakna, doktor! upp ur din dröm
(Kobus) Var ej så vresig! Låt henne stanna
(Albertus) Hon vore mig den rätta just! Hällre [sic] då jag hexor fångar
(Maria) Min gud, hvad dock en sådan man

Scen 3: (Kobus) Den älskligaste mö på hela jordens ring
(Albertus) Snart nattens välde rår! 

Scen 4: (Albertus) Ren elfte timman ifrån tornet slår

Scen 5: (Teresia) O ve! jag narrats af månens sken
(Albertus) Der har jag den första! Månn vacker hon är? 

Scen 6: (Rebecka) Hvem är den trollkarl som vågat ställa
(Teresia) Hvem är som stör oss?
(Albertus) Helt visst till festen
(Rebecka) Om jag upp ur bädden smyger
(Albertus) Båda i fröjd jag här vill förena
(Hexorna) Hej ohi! Hej oho! 

 

Akt II

Scen 1: (Maria) Hvem ropar mig?

Scen 2: (Albertus) Min kraft är tömd - jag förmår icke mer!

Scen 3: (Folket) Har ni hört, har ni sett
(Albertus) För sent skall du komma, usla hop 

Scen 4: (Kobus, Albertus) Mästare! mästare! Är du der? Den rösten jag känner - det Kobus är!
(Munkar och Prester) Regina coeli laetare Alleluja! 

Scen 5: (Folket) Ej klockors klang och munkars sång
(Maria) Tillbaka alla! Hvad viljen I?
(Några af folket) Nej, gå ej dit in
(Maria) O helga jungru Maria, hör nu ditt barn som ber
(Albertus) Mig är som om en engel blid
(Kobus) Ja, förr här leda hexor rådde
(Prester, Borgare, Soldater) Surrexit Christus hodie, Alleluja
(Albertus, till Maria) Vill du med mig till kyrkan gå
(Kobus) Ett gammalt ordspråk han tycks minnas vilja
(Chor af munkar och Chor af folket) Ur grafven Kristus uppstått har Haleluja!