- Year of composition: 1881
- Work category: Opera
- Text author: Hans Herrig. Translation by A. Lindgren
- Dedication: 'This composition is dedicated to my native town Gothenburg, from the composer.' (According to the printed piano reduction)
- First performed: 'Harald Viking was first performed on 16 Oct. 1881 at Leipzigs Stadt-teater by the hand of Franz Liszt's' (according to Svenskt Biografiskt Lexikon).
The Swedish premiere was on th 18 Feb. 1884 at the Royal Opera in Stockholm (according to notes in the part material to tbn III). Contributors: A. Janson (Bera), F. Forstén (Erik), S. Ek (Sigrun), C. F. Lundqvist (Gudmund), L. Labatt (Harald), H. Håkansson (Torgrim), A. Rundberg (Sigleif) - Duration: Approx. 120-180 min
- Detailed duration: Uncertain (Finale in Act III: 29'55 according to the recording of Musica Sveciae)
Instrumentation
3*.3*.3*.2 / 4.3.3*.1 / timp, perc, hp / str
(picc, cor angl, bass clar, bass tbn)
perc: bass dr, cymb, trgl
Solo voices/choir
Bera, drottning på Själland (Mezzo-Soprano)
Erik, hennes son (hoher Bass)
Sigrun, hennes (Soprano)
Gudmund, sångare vid Beras hof (Baritone)
Harald, norsk vikingakonung (Tenor)
Torgrim, viking (Bass)
Sigleif, viking (Tenor)
Krigare, Präster, Vikingar, Folk.
1 soprano (Sigrun), 1 mezzo-soprano (Bera), 2 tenors (Harald, Sigleif), 1 baritone (Gudmund), 1 high bass (Erik), 1 bass (Torgrim)
Female choir, Male choir, Mixed choir S.A.T.B.
Examples of printed editions
Raabe & Plothow, R. 1190 P. (piano reduction in German)
Gudmund's aria 'Det står ett sagoland i söder' is also included in 'Eko från operan. Fjerde häftet', Edition Hirsch, ed. no. 1758
Location for score and part material
Handwritten orchestral parts at Musik- och teaterbiblioteket.
- Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
- Possible call no. and autograph comment: Operor H 3 (score; stage directions in German, song texts in German and Swedish)
Description of work
[Scenes and song numbers missing.]
Handlingen spelar dels vid kusten, dels i Beras borg.
Act I
Prelude: Sehr langsam C major 4/4 (C) [alla breve]
Själlands kust. I bakgrunden till vänster dyner och klippor. Förgrunden beväxt med träd och buskar, till höger kuperad. Här leder en väg fram ur kulissen. Framtill ungefär i scenens midt en harg (offeraltar [sic]), till vänster ett högsäte af sten. Det är natt.
Harald, Torgrim och några af deras män uppträder på höjderna till vänster vid stranden. De lägra sig, Harald på en i hafvet utskjutande klippa. Sigleif kommer från höger. Alla gå. Harald, Torgrim, Sigleif, Vikingar
Det dagas småningom. Från båda sidor uppträda Beras män och hälsar hvarandra. Från höger Gudmund, äfvensom kvinnor med kransar och blomsterkvastar. Gudmund sätter sig vid offerstenen. De till höger stående vända sig mot kulissen. Rop: Drottningen! De bereda vördnadsfullt plats. Folket drager sig något tillbaka. Bera tar plats i högsätet, Erik och Sigrun vid hennes sida. Festtåg: Prästinnor i hvitt, den ena af dem bärande en fackla. Barn, som rulla ett förgyldt solhjul, årets symbol. Konung Vinter, med varghjälm på hufvudet, en murken (stor) klubba i handen, kroppen höljd i risknippor, sammanhållna genom en gördel af tallkottar. Vinterns män i liknande drägt. Präster, även i hvitt, den ene med en fackla. Konung Vår, guldhjälm, grön drägt, löfkransad. Hans följe i samma drägt, med blanka svärd. Flickor med korgar fulla af blomsterkransar. en präst och en prästinna lägga ned på altaret. De fackelbärande hafven upptändt offerelden. På sidorna lägra sig folket. Mjödhorn kringbäras. Svärdsdans. Strid mellan Vinterns och Vårens män. Kung Vår nedstöter kung Vinter. Vinterns män skynda fram (löpa till) och göra af sina klubbor en bår, hvarpå Vinter lägges och bäres ut. Tåget försvinner. En ringdans begynner. De nedlägga kransar för Sigruns fötter.
Under det dansen blir allt lifvligare, skallar plötsligt från hafvet ett härhorn. Nägra blifva uppmärksamma och närma sig stranden. Dansen upphör småningom. Drakskeppet har kommit nära stranden. Harald står högt i framstammen.
Vikingarna landstiger. Några prydas af Sigrun med kransar, som blomsterflickorna räcka henne ur sina korgar. Erik för Harald fram till Bera. Harald träder raskt fram till Sigrun. Hon betraktar honom; han lyfter upp hufvudet och ser länge på henne, som förskräckt slår ned ögonen. Flere bekransas af Sigrun, som drömmande följer Harald med ögonen. Denne blickar mot mot marken och talar sakta. Man rustar sig till dansen, som sedan begynna. Erik tager Bera vid handen; alla ordna sig till ringdans; Harald och Sigrun stå i midten; man dansar omkring dem. Gudmund, Bera, Erik, Sigrun, Harald, Krigare, Vikingar, Präster, Prästinnor, Kvinnor, Flickor, Barn, Kung Vinter, Kung Vår
Ridån faller.
Akt II
Förspel: Presto D-dur 2/4
Hall i Beras borg. I bakgrunden öppna arkader, genom hvilka man blickar ut på borggården, som å båda sidor är infattad i bygnader [sic]. Hallen kan åt gården tillslutas medelst ett förhänge. Fjärran i bakgrunden ser man hafvet.
Harald och Vikingar. Drottningens män hafva gått öfver gården in i ena sidobygnaden. Gudmund kommer. Han för alla utom Harald in i den andra sidobygningen [sic]. Harald, Gudmund, Vikingar, Krigare
Bera och Erik uppträda. Tjänare tillreda två bord, det ena att sitta vid, det andra att derpå blanda mjödet. Bera blandar mjödet. Gudmund uppträder. Erik drager Sigrun till sig. Sigrun ser betydelsefullt på Harald och knäpper ihop händerna bakom Eriks rygg. Harald springer upp och drager svärdet. Erik likaledes. Gården fylls med vikingar och Eriks män. De sticka stafvar i jorden att begränsa stridsplatsen. Erik och Harald stå midt på gården. Männen gruppera sig kring dem, så att de skymmas för åskådaren. Bera tränger sig fram till de stridande. Hornstötar. De kämpa. Bera står mellan sina män, vänd från åskådaren. Gudmund har gått till salens utgång och fattat sin harpa. Sigrun i förgrunden, vänd mot åskådaren, stöder sig mot bordet och söker med våld bekämpa sin rörelse.
Gudmund låter harpan sjunka. Sigrun vänder sig och går några steg. Männen hafva nu delat sig, så att man ser Bera lutad öfver Eriks lik. Sigrun störtar samman med ett skri. Gudmund drar till förhänget och ilar fram till henne. Harald inträder rakst gnom förhänget och vinkar åt Gudmund att aflägsna sig. Sigrun märker ej Harald. Hon tager svärdet. Harald knäböjer och framräcker sitt bröst. Hon betraktar honom, kastar svärdet bort och höljer ansigtet med händerna. Harald stiger upp och fattar hennes händer. Gudmund inträder hastigt genom förhänget. Sigrun sliter sig lös. Horn. Förhänget går åt sidan, där uti höger Erik ligger på bår. Män och kvinnor kransa honom. Bera träder långsamt in i hallen. Medan Harald med stolta steg går mot bakgrunden, faller ridån. Harald, Gudmund, Torgrim, Sigleif, Bera, Erik, Sigrun, Vikingar, Krigare, Tjänare, Folk
Akt III
Förspel: Langsam e-moll 12/8
Kort hall, å båda sidor dörrar, den ena ledande till Sigruns jungfrubur. I fonden ett vindöga. Bera och Sigrun. En krigare uppträder. Krigaren går. Bera går, Sigrun ensam. Sigrun går till fönstret. Hon går ifrån fönstret och åter dit. Månen skiner in. Sigrun går. Bera inträder och går till Sigruns dörr. Hon knackar på dörren, går in i Sigruns rum. Störtar ut. Beras män och tjänare komma efter hvarandra inrusande. Gudmund inträder. Han gripes af männen, som sätta sina svärd på hans bröst. De gå. Bera, Sigrun, Gudmund, En krigare, Krigare, Tjänare
Tablå. Scenförändring.
Vid stranden liksom i första akten. Från höger månsken, som vid Sigruns ankomst utbreder sig öfver hela scenen. Harald stiger uppför klipporna till vänster. Sigrun kommer hastigt ur skogen till höger. De sätta sig på ett klippblock till höger.
Det har emellertid dagats. Han har dragit henne bort mot stranden. Då de vända sig om, störtar Gudmund dem till mötes från höger, på samma gång komma krigare från vänster. Morgonrodnad. Innan Harald hinner drag svärdet, blir han bakifrån nedhuggen. Bera med folk. Gudmund gripes och bindes. Från klipporna nedrusar Torgrim, Sigleif och andra vikingar. Drakskeppet kommer farande, bemannadt af vikingar, som lägga till och stiga ur. Harald reser sig ännu en gång, trycker Sigrun till sig, faller till marken och dör. Paus. Vikingarne bära Haralds lik till skeppet och bårsätta det på däcket, hissa därpå segel, stiga i land och antända en fackla. Sigrun följer allt med spänning. Då Torgrim tager facklan skyndar hon till honom. Hon rycker till sig facklan, bestiger skeppet, betraktar Harald, fattar hans svärd och kapar ankartåget. Skeppet kommer i drift. Alla tränga sig till stranden. Sigrun står i framstammen, med facklan i hand. Hon kastar sig öfver Haralds lik och slungar facklan i skeppet, som drifver ut. Lågorna slå upp. Ridå. Harald, Sigrun, Gudmund, Bera, Torgrim, Sigleif, Krigare, Vikingar
Links
Listen to the work on Spotify (login is required)
Libretto/text
Akt I
(Torgrim) Håll in din fot, vi färdas för långt
(Harald) Den sömnige späjarn [sic], hvar sofver han nu?
(Sigleif) Liflig blir stranden af lustiga lekar
(Harald) Ej vet jag af kärlek, af våren vill jag ej veta!
Sjungen det högt böljor ur sjön, att jag er tillhör, eder för alltid!
(Chor: Vikingarne) Vaggar oss vågen till världens slut
(Sigleif) Hels plågor härje min graf
(Torgrim) Vaggar oss vågen till verldenes slut
(Harald) Dock redan rodnar i österns strand
(Chor: Män, kvinnor) En vacker dag, en munter dag
(En af männen) Men vårens bästa nöje är glada visors klang
(Gudmund) Välan, i mågen döma om jag har gjort min flit.
Det står ett sagoland i söder, der städs är ljumt naturens loft
(Chor: Alla) Kommen hit, sen drottningen! Hell, lefve drottningen!
(Bera) Hur smakfullt allting är smyckadt här!
(Erik) Till nya bragder längtar jag nu!
(Sigrun) Födde blott våren eviga vänner... Som en vårfläkt så kommer kärlek
(Bera) Dock tid är, att vår glada fest begyns!
(Chor och Ballet): Värmande Åse, du väldige Tor, Valhalls gudar, o hören oss!
(Chor: Folket) Konung Vinter har förlorat, hjälpts ej af is och snö
Milda fläktar träden dricka, lärkan drillar gång på gång
Hej å hej, en hurtiger dans, hej å hej, en roliger dans
(Chor: Männen) Hör hornets klang, från klippan sprang! (Chor: Kvinnorna) Nu är det slut med festens lust!
(Bera) O hur mitt bröst sväller af lust, (Sigrun) Farväl all fröjd, all festens lust! (Gudmund) Vikingatåg drog öfver våg, nu sväller vårt bröst, (Erik) Mitt goda svärd, för hem och härd
(Harald) Hallå! Hallå! Gäst eller ovän, hvad du begär
(Chor: Eriks män) Låt mig mitt svärd mot honom svinga!
(Chor: Män och Kvinnor) Jättar och resar hjältarne äro
(Bera) Hvem är du, som vår fest så dristigt stört
(Harald) På Norges fjellar står min faders borg
(Erik) Välkommen dubbelt då! ... Så makligt stån I, männer och möar!
(Sigrun) Allt för hög är du, höfding, buga ditt hufvud!
(Gudmund) Nord och söder komma samman, tända krigs- och kärleksflamman
(Harald) Om den dag vi kommo samman!
(Sigrun) Mitt öga [fråssar (sic), överstruket i librettot] tåras
(Bera) Ack nog jag ser hur alt [sic] skall gå!
(Erik) Mig plågar ärans stridsbegär
(Chor: Folket) Nu vilja vi gladt i dansen gå
(Chor: Vikingarne) Hur kan väl Harald drömma så
(Chor: Alla) Vi skall binda båd krona och krans.
Till dans!
Akt II
(Sigleif) En lysande fest, men lyktad fort!
(Torgrim) Nu längtar min strupe till läskande dryck!
(Chor: Vikingar) Hvad kan bry den buttre Harald?
(Harald) Hvi spejen I? Bespotten mig icke!
(Chor: Vikingar) Harald bli kär! Hvem kunde sådant tänka?
(Gudmund) Vikingar hit!
(Harald) Harald bli kär! - Så de kälta. Harald bli kär! Är det ej hån?
(Sigrun) Du hjeltars bane, nordman så båld
(Harald) Å vida vägar känner mig världen
(Sigrun) Att tiga stilla ju tillhör en mö, men när bröstet vill brista, tystnad brytes!
(Harald) Har han ej svärd också till sitt skydd? ... Hvad vill du då?
(Sigrun) O kunde Sigrun er båda sona
(Erik) Hvad kan väl min syster med dig snacka?
Sigrun besitter fridsamt sinn
(Bera) Så klokt hon tala kan, den lilla!
(Erik) Qvinnovishet oss hjälpa ej kan, mannadåd blott ... Nu karske Harald, kom och drick!
(Bera) Jag blandat ert mjöd, nu dricken dess must!
(Harald) Nu dricker jag dig, o drottning, till! (Erik) Och jag för den fagraste flickas framtid!
(Gudmund) En sista sång då stämme min tunga! ... Thy när du hinnes af hans lopp
(Erik) Ja en gammal saga, som hjältar städs på hjärtat lade.
(Sigrun) O Erik, tänk då ej på dig sjelf blott
(Erik) Fast en hjältes dotter, dådfull hug [sic] har du ej
(Harald) Feg är du, som fäktar med tungan!
(Chor: Vikingar) Hell dig och dina vapen!
(Chor: Eriks män) Krossa, näpsen, slå honom neder!
(Bera) Gif rum! Åt sidan! Jag ock vill se.
(Chor: Männen) Odin, gif mod och makt!
(Gudmund) Er lede min sång till leende död, till Odins borg
(Chor: Vikingar) Hell, hell, Harald vår hjälte!
(Sigrun) Måste mitt öga åter öppnas, (Harald) Af hennes röst jag rörs och hemligt ryser!
(Sigrun) Hvem lockat honom hit i land, den vilda vinter, den rofslytne varulf?
(Harald) Sigrun, Sigrun, kunde jag säga ... Hur kan du öfver din broder klaga? ... Var jag mördare, blef jag man ... Svinga mitt svärd med kraftig svigt ...
(Sigrun) Förskräcklige!
(Harald) Hvad skrämmer dig? Hvi skona mig?
(Sigrun) Harald!
(Harald) Sällsamma lott! Saliga ljud!
(Sigrun) Harald, hårde, hjärtlöse herre!
(Harald) O Sigrun, väna, vefulla vif!
(Sigrun) Hvem kan väl säga den arma Sigrun
(Harald) Du honom vann, den vilda viking. ... Sigrun är min!
(Gudmund) Jag råder Harald att längre ej rasta!
(Harald) Öfva mot kärlek ej illvillig list!
(Chor) Liksom vårens blomma vissnad står
(Bera) Harald här? (Harald) Min gästrätt måsten I mig gifva
(Bera) Dock dröje du ej i den dödes närhet
(Harald) Den finner jag usel och djupt föraktlig
(Bera) Mot Harald ropar hon hämden [sic] neder.
(Chor) Den honom slog, slån honom, gudar, och hopen öfver Harald hämd!
Akt III
(Bera) Så vardt det natt i all vår nöd, (Sigrun) O måtte nu sömnen sorgen förjaga
(En krigare) Nu spejarn kommit
(Bera) Förrymda, försumma, långt ur vårt synhåll? Nu Sigrun, du såta, du svaga, du späda, (Sigrun) Moder, o moder - (Bera) Är du än min? (Sigrun) Arme broder!
(Bera) Nu ila att ägga [sic] krigarens ifver, I måsten ut på hafvet i morgon
(Sigrun) Fann hon det rätta? Feg och falsk? Falsk och feg för en fiendes skull! ... Hvad världen är tyst, den vida, vilda ... Bak silfvermoln går månen upp ... Han vandrar vidare fram öfver hvalfvet, snart på stranden han strålar strör
(Bera) Sigrun, Sigrun, sorglösa dotter, din sörjande moder får ej sömn ... Sigrun, Sigrun! Tom är sängen! Hitåt I trälar, hitåt I hirdmän, hitåt, hitåt!
(Chor: Männen) Hvad har väl händt? Hotar försåt?
(Bera) Tom är bädden, Sigrun är borta! (Chor: Männen) Sigrun försvunnen? Förräderi!
(Gudmund) Drottning, säg hvad befaller du? (Bera) Säg hvad du vet! Hos henne Harald jag såg, du var ock där. Bekänn hvad du dolt, bekänn eller dö! Som Haralds frilla flyr den falska. (Chor: Männen) Bekänn hvad du dolt, bekänn eller dö!
(Gudmund) De mötas vid stranden. (Bera) Stråle af hopp!
(Chor: Alla) Gudmund, för an oss!
Tablå.
(Harald) Ren öfver kullen står en krans af ljus! ... Kommer Sigrun? Jag aktar ej lifvet, aktar ej döden! (Sigrun) Harald, här är jag! ... Din är jag, din för alltid, (Harald) För Sigruns kärlek jag alt försakar.
(Sigrun) Säg hur det kom, hur det kunde komma? (Harald) Jag ej vet det, jag omedvetne! (Sigrun) Att dock ej stunden stanna vill! (Harald) Ingen stund står nånsin still!
(Harald) I höge gudar där i himlen, som lefven länge i salig lust
(Sigrun) Men, Harald, märk, är det ej morgon?
(Harald) Har för morgonen du öga, nu då tid betyder föga?
(Sigrun) Det är kärlek alt som glimmar, det är kärlek alt som simmar
(Harald) Slår ett hjerta matt som döden, kärlek åter tänder glöden.
(Harald, Sigrun) Enig tanke, enig vilja. Ingen makt då kan oss skilja.
(Sigrun) Aldrig morgon, evig natt vill jag se! (Harald) Beslutsam bragd oss ödet bjöd
(Harald) För tapper här blir du herrskare [sic]. Nidsk jag är mot kalla Norden
(Sigrun) Där ej kölden kärlek kyler?
(Harald) Hvarest sjön är blå liksom sommarhimlen ... drottning blir du där, din drott blir jag!
(Sigrun) Men vår färd är lång och af faror full!
(Harald) Du lägger ditt hufvud i Haralds sköt, sluter ditt öga som i slummer
(Gudmund) Harald, Harald, märk det är morgon!
(Bera) Försent, förrädare, jag hämnad är! ... Man fatten vapnen, ty vikingar nalkas
(Sigleif, Torgrim) Mördare här! Hitåt! hitåt! De blodigt må böta!
(Chor: Beras män) Nu dragom blankt, vi baxnas ej!
(Harald) Ur dödens djup jag dyker upp, hvad vilkda skrän väckt mig till lif?
(Sigleif) Herre, hör: Lef ännu
(Chor: Vikingar) Nej, hämdens lysande lågor må rasa!
(Chor: Beras män) Med lansar och svärd de släckas snart
(Harald) Stilal då, still! och mån I förstå en döendes straff! Sigrun, hulda, en hårdhänd [sic] lott skop dig Harald ... Den gamla draken begär sin drott, dit drages min håg; uppå däcket läggen mig neder! De svarta seglen låt sätta till ... Blott en gång nu bröst mot bröst!
(Sigrun) Håll! Ännu en gång vill mitt öga Harald se, den höge hjälten. Räck hit din fackla!
(Chor: Alla) Hejda dig, rasande! Hvad har du väl gjort?
(Sigrun) Må ingen hit sig ärna våga! Haralds hustru unnen hem! Liksom mannamod evigt lefver, evigt skall ock qvinnotrohet vara i Valhall!