Akt I
(Torgrim) Håll in din fot, vi färdas för långt
(Harald) Den sömnige späjarn [sic], hvar sofver han nu?
(Sigleif) Liflig blir stranden af lustiga lekar
(Harald) Ej vet jag af kärlek, af våren vill jag ej veta!
Sjungen det högt böljor ur sjön, att jag er tillhör, eder för alltid!
(Chor: Vikingarne) Vaggar oss vågen till världens slut
(Sigleif) Hels plågor härje min graf
(Torgrim) Vaggar oss vågen till verldenes slut
(Harald) Dock redan rodnar i österns strand
(Chor: Män, kvinnor) En vacker dag, en munter dag
(En af männen) Men vårens bästa nöje är glada visors klang
(Gudmund) Välan, i mågen döma om jag har gjort min flit.
Det står ett sagoland i söder, der städs är ljumt naturens loft
(Chor: Alla) Kommen hit, sen drottningen! Hell, lefve drottningen!
(Bera) Hur smakfullt allting är smyckadt här!
(Erik) Till nya bragder längtar jag nu!
(Sigrun) Födde blott våren eviga vänner... Som en vårfläkt så kommer kärlek
(Bera) Dock tid är, att vår glada fest begyns!
(Chor och Ballet): Värmande Åse, du väldige Tor, Valhalls gudar, o hören oss!
(Chor: Folket) Konung Vinter har förlorat, hjälpts ej af is och snö
Milda fläktar träden dricka, lärkan drillar gång på gång
Hej å hej, en hurtiger dans, hej å hej, en roliger dans
(Chor: Männen) Hör hornets klang, från klippan sprang! (Chor: Kvinnorna) Nu är det slut med festens lust!
(Bera) O hur mitt bröst sväller af lust, (Sigrun) Farväl all fröjd, all festens lust! (Gudmund) Vikingatåg drog öfver våg, nu sväller vårt bröst, (Erik) Mitt goda svärd, för hem och härd
(Harald) Hallå! Hallå! Gäst eller ovän, hvad du begär
(Chor: Eriks män) Låt mig mitt svärd mot honom svinga!
(Chor: Män och Kvinnor) Jättar och resar hjältarne äro
(Bera) Hvem är du, som vår fest så dristigt stört
(Harald) På Norges fjellar står min faders borg
(Erik) Välkommen dubbelt då! ... Så makligt stån I, männer och möar!
(Sigrun) Allt för hög är du, höfding, buga ditt hufvud!
(Gudmund) Nord och söder komma samman, tända krigs- och kärleksflamman
(Harald) Om den dag vi kommo samman!
(Sigrun) Mitt öga [fråssar (sic), överstruket i librettot] tåras
(Bera) Ack nog jag ser hur alt [sic] skall gå!
(Erik) Mig plågar ärans stridsbegär
(Chor: Folket) Nu vilja vi gladt i dansen gå
(Chor: Vikingarne) Hur kan väl Harald drömma så
(Chor: Alla) Vi skall binda båd krona och krans.
Till dans!
Akt II
(Sigleif) En lysande fest, men lyktad fort!
(Torgrim) Nu längtar min strupe till läskande dryck!
(Chor: Vikingar) Hvad kan bry den buttre Harald?
(Harald) Hvi spejen I? Bespotten mig icke!
(Chor: Vikingar) Harald bli kär! Hvem kunde sådant tänka?
(Gudmund) Vikingar hit!
(Harald) Harald bli kär! - Så de kälta. Harald bli kär! Är det ej hån?
(Sigrun) Du hjeltars bane, nordman så båld
(Harald) Å vida vägar känner mig världen
(Sigrun) Att tiga stilla ju tillhör en mö, men när bröstet vill brista, tystnad brytes!
(Harald) Har han ej svärd också till sitt skydd? ... Hvad vill du då?
(Sigrun) O kunde Sigrun er båda sona
(Erik) Hvad kan väl min syster med dig snacka?
Sigrun besitter fridsamt sinn
(Bera) Så klokt hon tala kan, den lilla!
(Erik) Qvinnovishet oss hjälpa ej kan, mannadåd blott ... Nu karske Harald, kom och drick!
(Bera) Jag blandat ert mjöd, nu dricken dess must!
(Harald) Nu dricker jag dig, o drottning, till! (Erik) Och jag för den fagraste flickas framtid!
(Gudmund) En sista sång då stämme min tunga! ... Thy när du hinnes af hans lopp
(Erik) Ja en gammal saga, som hjältar städs på hjärtat lade.
(Sigrun) O Erik, tänk då ej på dig sjelf blott
(Erik) Fast en hjältes dotter, dådfull hug [sic] har du ej
(Harald) Feg är du, som fäktar med tungan!
(Chor: Vikingar) Hell dig och dina vapen!
(Chor: Eriks män) Krossa, näpsen, slå honom neder!
(Bera) Gif rum! Åt sidan! Jag ock vill se.
(Chor: Männen) Odin, gif mod och makt!
(Gudmund) Er lede min sång till leende död, till Odins borg
(Chor: Vikingar) Hell, hell, Harald vår hjälte!
(Sigrun) Måste mitt öga åter öppnas, (Harald) Af hennes röst jag rörs och hemligt ryser!
(Sigrun) Hvem lockat honom hit i land, den vilda vinter, den rofslytne varulf?
(Harald) Sigrun, Sigrun, kunde jag säga ... Hur kan du öfver din broder klaga? ... Var jag mördare, blef jag man ... Svinga mitt svärd med kraftig svigt ...
(Sigrun) Förskräcklige!
(Harald) Hvad skrämmer dig? Hvi skona mig?
(Sigrun) Harald!
(Harald) Sällsamma lott! Saliga ljud!
(Sigrun) Harald, hårde, hjärtlöse herre!
(Harald) O Sigrun, väna, vefulla vif!
(Sigrun) Hvem kan väl säga den arma Sigrun
(Harald) Du honom vann, den vilda viking. ... Sigrun är min!
(Gudmund) Jag råder Harald att längre ej rasta!
(Harald) Öfva mot kärlek ej illvillig list!
(Chor) Liksom vårens blomma vissnad står
(Bera) Harald här? (Harald) Min gästrätt måsten I mig gifva
(Bera) Dock dröje du ej i den dödes närhet
(Harald) Den finner jag usel och djupt föraktlig
(Bera) Mot Harald ropar hon hämden [sic] neder.
(Chor) Den honom slog, slån honom, gudar, och hopen öfver Harald hämd!
Akt III
(Bera) Så vardt det natt i all vår nöd, (Sigrun) O måtte nu sömnen sorgen förjaga
(En krigare) Nu spejarn kommit
(Bera) Förrymda, försumma, långt ur vårt synhåll? Nu Sigrun, du såta, du svaga, du späda, (Sigrun) Moder, o moder - (Bera) Är du än min? (Sigrun) Arme broder!
(Bera) Nu ila att ägga [sic] krigarens ifver, I måsten ut på hafvet i morgon
(Sigrun) Fann hon det rätta? Feg och falsk? Falsk och feg för en fiendes skull! ... Hvad världen är tyst, den vida, vilda ... Bak silfvermoln går månen upp ... Han vandrar vidare fram öfver hvalfvet, snart på stranden han strålar strör
(Bera) Sigrun, Sigrun, sorglösa dotter, din sörjande moder får ej sömn ... Sigrun, Sigrun! Tom är sängen! Hitåt I trälar, hitåt I hirdmän, hitåt, hitåt!
(Chor: Männen) Hvad har väl händt? Hotar försåt?
(Bera) Tom är bädden, Sigrun är borta! (Chor: Männen) Sigrun försvunnen? Förräderi!
(Gudmund) Drottning, säg hvad befaller du? (Bera) Säg hvad du vet! Hos henne Harald jag såg, du var ock där. Bekänn hvad du dolt, bekänn eller dö! Som Haralds frilla flyr den falska. (Chor: Männen) Bekänn hvad du dolt, bekänn eller dö!
(Gudmund) De mötas vid stranden. (Bera) Stråle af hopp!
(Chor: Alla) Gudmund, för an oss!
Tablå.
(Harald) Ren öfver kullen står en krans af ljus! ... Kommer Sigrun? Jag aktar ej lifvet, aktar ej döden! (Sigrun) Harald, här är jag! ... Din är jag, din för alltid, (Harald) För Sigruns kärlek jag alt försakar.
(Sigrun) Säg hur det kom, hur det kunde komma? (Harald) Jag ej vet det, jag omedvetne! (Sigrun) Att dock ej stunden stanna vill! (Harald) Ingen stund står nånsin still!
(Harald) I höge gudar där i himlen, som lefven länge i salig lust
(Sigrun) Men, Harald, märk, är det ej morgon?
(Harald) Har för morgonen du öga, nu då tid betyder föga?
(Sigrun) Det är kärlek alt som glimmar, det är kärlek alt som simmar
(Harald) Slår ett hjerta matt som döden, kärlek åter tänder glöden.
(Harald, Sigrun) Enig tanke, enig vilja. Ingen makt då kan oss skilja.
(Sigrun) Aldrig morgon, evig natt vill jag se! (Harald) Beslutsam bragd oss ödet bjöd
(Harald) För tapper här blir du herrskare [sic]. Nidsk jag är mot kalla Norden
(Sigrun) Där ej kölden kärlek kyler?
(Harald) Hvarest sjön är blå liksom sommarhimlen ... drottning blir du där, din drott blir jag!
(Sigrun) Men vår färd är lång och af faror full!
(Harald) Du lägger ditt hufvud i Haralds sköt, sluter ditt öga som i slummer
(Gudmund) Harald, Harald, märk det är morgon!
(Bera) Försent, förrädare, jag hämnad är! ... Man fatten vapnen, ty vikingar nalkas
(Sigleif, Torgrim) Mördare här! Hitåt! hitåt! De blodigt må böta!
(Chor: Beras män) Nu dragom blankt, vi baxnas ej!
(Harald) Ur dödens djup jag dyker upp, hvad vilkda skrän väckt mig till lif?
(Sigleif) Herre, hör: Lef ännu
(Chor: Vikingar) Nej, hämdens lysande lågor må rasa!
(Chor: Beras män) Med lansar och svärd de släckas snart
(Harald) Stilal då, still! och mån I förstå en döendes straff! Sigrun, hulda, en hårdhänd [sic] lott skop dig Harald ... Den gamla draken begär sin drott, dit drages min håg; uppå däcket läggen mig neder! De svarta seglen låt sätta till ... Blott en gång nu bröst mot bröst!
(Sigrun) Håll! Ännu en gång vill mitt öga Harald se, den höge hjälten. Räck hit din fackla!
(Chor: Alla) Hejda dig, rasande! Hvad har du väl gjort?
(Sigrun) Må ingen hit sig ärna våga! Haralds hustru unnen hem! Liksom mannamod evigt lefver, evigt skall ock qvinnotrohet vara i Valhall!
Collapse