1. Kors för tusan, hvad den tiden lider!

Icke länge se´n jag minns de tider,

då jag ungkarlsnamnet bar.

Och skäl, då jag njutningar, jag tog min del,

sju jag tog för tu, men hvad har jag nu?

Förr så skön och fager, knarrig nu, och mager,

ned mot backen strävar nacken.

2. Borta äro nu de glada nöjen,

om jag älska vill, det väcker löjen blott hos andra,

ingen flicka tål att för gubbens glöd bli föremål.

ingen hand så trind smeker mer min kind,

inga läppar röda mer mot mina glöda,

ensam gubben bor i skrubben.

3. Ack, hvad har jag nu af lifskalaset?

Jo, ett minne utan toddyglaset,

och det följer mig intill min död.

Glaset är min vän,

svek mig aldrig än,

der jag finner trösten,

nära då, om lefnads-hösten

alla, lika,

blott mig svika.