1. Våren med himmelsblå sippor bekrönt kullen,

och dalar re´n målat i grönt,

fjädrande flockar sin vårvisa sjunger,

sitta på knoppsvällda quistar och gunga.

Göken sin stämma i skogarna höjt,

blåser alltjemt sin tvåtoniga flöjt.

2. Barnen de lockas så bitti ur säng,

ut på den fria, solglänsande äng,

flickan med ansigte af en Aurora,

smycka sig leende ut till en Flora,

pilten omtumlar bland lekar och spratt, 

rosor på kinden och rosor i hatt.

3. Ungdomens urbild, du härliga vår!

Himmelska syn, som så hastigt förgår!

Bild af ett hopp, som dock alldrig blir moget

här, der blott saknad oss följer så troget. 

Kom att förverkliga dig då en gång

uti en himmel af kärlek och sång!