Vackra, vita vinterland, med de vida slätter, norrskenslågors sprak och brand uti stjärnenätter! Den, dig en gång skådat har, håller du som fånge kvar i en evig längtans band. Vackra, vita vinterland!

I sol och köld, i djupa drag din rena luft nu andas jag. Och minnen vakna. Rak och bå från vita tak ses röken gå, och stuguknut och fönsterpost stå silvervita utav frost. Här syns ej väg, det blänker blott av spår, där glatta skidor gått.

Vackra, vita vinterland, med de vida skogar! Forntid, framtid i ett band du tillsammans fogar. I den krona, Svea bär, vackraste briljanten är du, med norrskenslågors brand! Vackra, vita vinterland!

Här gömmes än kring myr och vik en glimt, en skymt, en bortglömd flik av gamla sägners trolska land. Här än finns snö på berg och strand, och än, som förr, från fjäll till våg går Samefolkets vandringståg. Och här göms djupt i bergets natt ofödda släktens sagoskatt.