Helena Munktell (1852−1919)

Exil d'amour
Visa i Folkton
[No. 8 from 'Dix Mélodies pour Chant et Piano']
Afsked (Avsked)

Print
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: Poésie populaire Suèdoise
    Adaption française de A.L. Hettich
  • Duration: Approx. 1-5 min

Examples of printed editions

Paris, Alphonse Leduc, Editeur (A.L.10,190), Edition pour Voix élevées. Location mark at Musik- och teaterbiblioteket: H. Munktell's collection, Print, indexed under Afsked

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
  • Possible call no. and autograph comment: H. Munktell's collection, indexed under Afsked. Defect.

Description of work

Exil d'amour / Visa i Folkton: Un poco lento e molto espressivo F-sharp minor 2/4

Links

Digitised by Musik- och teaterbiblioteket and available for free from http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:statensmusikverk-111 (all 10 songs)


Libretto/text

Exil d'Amour

Un soir j'allai vers les grands bois, les bois profonds et sourds;
sur moi brillaient les astres d'or au sein des cieux cléments...
Il m'en souvient encor des doux effrois calmés...
Alors j'ai fait à ton cœur serments que mon cœur n'oublie.

Beaux yeux où penchaient mes yeux! Lèvre au parler si doux!
c'est vous les coupables du rève où je succombe.
C'est vous la cause aussi, voix des oiseaux heureux!
charme infini des nuits! si je languis d'amour...

Ici ne peux plus demeurer, adieu, ma douce fleur!
Que du ciel bleu les anges purs se penchent sur tes pas.
Déjà, c'est trop tarder...adieu mon seul désir!
Mamie, s'il faut te quitter, mon cœur soit près de toi... bien près!

Visa i folkton / Afsked

Jag månde mig en afton i gröna lunden gå,
och tusen stjernor blänkte högt uppå himlen blå.
Jag minnes det som i går, jag dagen strök ur ditt hår,
Hvad då med dig jag talte mig aldrig ur hågen går.

Dina ögon så klara, ljuset som lyser der,
Mest de ha förvållat att du mig blef så kär.
Dernäst ditt hulda tal, rösten af näktergal,
och dina ljufva later vållat mitt hjerta qval!

Jag får ej längre dröja, god natt min lilla ros.
Må alla himlens englar dig alltid vara hos.
farväl min vän så kär, jag får ej stanna här,
Jag från dig afsked tager dock, hjertat är dig när!