Det var tre lustiga riddare som drogo ut på färd. De drogo ut att skåda den vida, vackra värld. Men helst dock äta de alla stekar, båd varma och kalla, och så soppa, soppa, soppa där de doppa, doppa, doppa allt hvad de kunna få.

Den förste riddar´n var tjocker, den andre han var fet. Den tredje smal som en pinal, men hvar för man inte vet, ty äta vilja de alla stekar, båd varma och kalla, och så soppa, soppa, soppa där de doppa, doppa, doppa allt hvad de kunna få.

Den förste hette Ryno, den andre hette Ramm, den tredje riddaren hette Molteribolterigam. Och äta det vilja de alla stekar, båd varma och kalla, och så soppa, soppa, soppa där de doppa, doppa, doppa allt hvad de kunna få.

De kommo till mästerkocken som bodde på kockenhus. De ropade: Här må vi stanna och lefva i sus och dus. Ty äta det vilja vi alla stekar, båd varma och kalla, och så soppa, soppa, soppa där de doppa, doppa, doppa allt hvad vi kunna få.

Där stodo små kokssvenner och sågo med undran på: Och aldrig hade vi tänkt oss man kunde äta så! Ty äta det göra de alla stekar, båd varma och kalla, och så soppa, soppa, soppa där de doppa, doppa, doppa allt hvad de kunna få.

Och när de sen ätit sig mätta, då svallar högt deras mod: Om nu våra fiender komme, visst skulle då flyta blod. Vi skulle dräpa dem alla, som flugor skulle de falla, se´n gick vi tillbaks till vår soppa för att doppa, doppa, doppa och riktigt kräsligt må!