Wilhelm Peterson-Berger (1867−1942)

Drömd lycka [Imagined happiness]
(no. 1 from 'Vildmarks- och kärleksvisor' [lit. Wilderness and love songs])

Print
  • Year of composition: 1905
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: Erik Axel Karlfeldt (1864-1931), from 'Vildmarks- och kärleksvisor' (1895)
  • Duration: 3 min

Examples of printed editions

Abraham Lundqvists Kongl. Hofmusikhandel, 1905

Literature

Karlsson, Henrik: Wilhelm Peterson-Berger. Verkförteckning [List of works] (2004) [available at the Musik- och teaterbiblioteket]

Description of work

Andante espressivo F-dur 6/8, 20 bars, G major, 54 bars, D minor, 18 bars


Work comment

The collection Vildmarks- och kärleksvisor, with poems by Erik Axel Karlfeldt, consists of four songs:

1. Drömd lycka (Ur mitt fattiga mörka liv)
2. Serenad (Tallarnas barr och björkarnas blad)
3. Sagan om Rosalind (Fast morgonvindar strömma)
4. En spelmansvisa (Jag är den unga spelman)

See separate post for each song


Libretto/text

Ur mitt fattiga, mörka liv,
ur min ensamhets långsamma natt
höjer jag sången om dig, mitt viv,
min förstligt glimmande skatt.
Med flygande pensel jag målar
din bild i drömmarnas stund,
en bild av skimmer och strålar
på furuskuggornas grund.

Av tranbärets friska glöd
din mun är smäktande varm.
Som finaste mossa, vit och röd,
förtona din hals och barm.
Av björkarnas höstguld lånad
är färgen jag ger åt ditt hår.
Men din blick har en leende trånad
som aldrig jag gripa förmår.

Din väg är i glans och ljus,
som av strängaspel bäres din gång.
Men jag drömmer du älskar skogsnattens sus
och de grönskande vildsnårens sång;
från fester, prunkande tomma,
från njutning som tröttar blott
du längtar till strå och blomma
i glömskans och tystnadens slott...

Och en dag, då din håg är het
och tvivlen ej mer förmå,
du kommer självmant den stig som du vet
att du aldrig åter kan gå.
Mitt jubel till mötes dig sjunger,
mitt hjärta till mötes dig slår.
Vi smälta i kärlekens hunger;
tillsammans för livets år. –

Ur mitt fattiga, mörka liv,
ur min ensamhets långsamma natt
ropar jag stolt: Vill du heta mitt viv,
så axla min ringhet glatt!
Din fägring skall rikast smycka
i bröllopskvällen vårt bo;
din hemgift heter lycka,
din morgongåva ro.