Emil Sjögren (1853-1918)

En gammal spelmans visa - Valsen med sorgens kavaljer [An old fiddler's song - (approx.) The waltz with the dance partner of sorrow]
L'Air du vieux ménestrel - "Mon cœur en rêve convie..."

opus 55

Print

1. En gammal spelmans visa (Wentzel Hagelstam)
2. Valsen med sorgens kavaljer (Jane Gernandt-Claine)

  • Year of composition: 1911
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: 1. Wentzel Hagelstam (1863-1932); translation into French by Berta Sjögren (1866-1967)
    2. Jane Gernandt-Claine (1862-1944); translation into French by M. D. Calvocoressi [referring to Michel Dimitri Calvocoressi (1877-1944)]
  • Dedication: To Sven Scholander (1860-1936)
  • Duration: Approx. 1-5 min

Examples of printed editions

Levande Musikarv/Swedish Musical Heritage. Emended edition nos. 146-190 (2014)
Samlade sånger [Collected songs]. FST 1949

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket

Description of work

1. En gammal spelmans visa [An old fiddler's song] (L'Air du vieux ménestrel): Allegretto con anima G minor 2/4, 21 bars, /: 24 bars :/, 19 bars. In total 64 bars
2. Valsen med sorgens kavaljer [(approx.) The waltz with the dance partner of sorrow] ("Mon cœur en rêve convie..."): Tempo di Valse D minor, D major 3/8, 121 bars

Libretto/text

1. Ack, längesen jag dansade, det var ej mer igår; som ung och glad jag ansade mitt skägg och vackra hår till flickornas förnöjelse i dansen.

Jag minnes knappast själv en gång, det är så många år, så längesen, jag sjöng min sång om kärleks ljusa vår till flickornas förnöjelse i dansen.

Ack, var är nu den ljuva vän, som hjärtat från mig tog? Och var är nu den kärleken, som håg och sinne drog till flickornas förnöjelse i dansen.

Nu är jag vorden gammal, trött, knappt hår och skägg jag har; på ungdomen har tiden nött, och intet har jag kvar till flickornas förnöjelse i dansen.

2. Mitt hjärta drömt om att bjuda timmarna upp till dans vid gigornas spel och skruda alltet i festers glans.

Det valsas, valsas i dagar och glädjen muntert ler på långdans i skog och i hagar mot sorgens kavaljer.

De svinga sig sirligt båda runt i en evig ring, som dansade de av våda ibland förbytta ting.

Bland sol och måne och stjärnor, som aldrig stilla stå, en virvlande lek för hjärnor av gnistor i det blå.

En virvellek för mitt hjärta och sorgens kavaljer; vi sväva bort, där bland bjärta kvällsmoln man solen ser.