Vackra, vita vår, du, som på stjärnlyst strimma tyst över vägarna går, lätt genom nattens dimma, du, som ger växt och grodd, du, som ger sol och grönska, skänker, blott du blir trodd, hjärtana allt vad de önska, strö nu med fulla fång dagg och doft på färden, gnistor, glömska och sång, allt som förnyar världen.

Men, o milda vår, minns, att du bärer förhoppning och för det, som aldrig får mera tänka på knoppning. Dröm, som i kamp blött slut, löften långsamt förbrunna trådar, som sakta nötts ut, hur fast, hur fast de en gång varit spunna, strängar som oförmärkt brustit, men länge nåst skälva, tankar, som stridit och väckt, tills de levt över sig själva.

Alla de vänta på dig, vänta till vila blir burna, längta från uttrådd stig att varda aska i urna. Vackra, vita vår gjut din lycka kring staden, men där du strålande går, glöm ej de vissna bladen.

 alt.

Holder, lichter Lenz ...

alt.

U tsuku shi shiro i ... (Japanese)