1. Djupt hos friborna människor bor... = Edler Hass
2. En enda vardt mitt hjärta gifvet... = Der Einen ward mein Herz gegeben
3. Jag kysser din hvita hand = Ich küss deine weisse Hand...r
4. Du är stilla ro = Du bist süsse Ruh
5. Jag längtar dig = Mein Sehnen
6. Skogen sofver = Waldesstille
7. Se du kom med jubel och sång i hågen... = Du kamst den jauzenden Lenz im Herzen...
- Work category: Voice and piano
- Text author: Ernest Thiel (1859-1947). Bank manager patron of the arts
Parallel text in German translation by Doctor's Wife Thérèse Eurén. - Dedication: From Hugo 1925
- Duration: 14 min
Examples of printed editions
Stockholm [1908] Abraham Lundquist 4153
- Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
- Possible call no. and autograph comment: Mörner's collection. Autograph
Literature
Hedwall, Lennart: Hugo Alfvén, Stockholm 1973, pp. 338−339
Lund, Tobias: 'Hugo Alfvén som renässanstonsättare.' Hugo Alfvén - liv och verk i ny belysning. Gunnar Ternhag & Joakim Tillman (eds). Hedemora 2012: Gidlunds, pp. 9−40.
Description of work
1. Djupt hos friborna människor bor... = Edler Hass
Con grandezza, non troppo presto A major 4/4 (C)
2. En enda vardt mitt hjärta gifvet... = Der Einen ward mein Herz gegeben
Andantino, con tenerezza A-flat major 4/4 (C)
3. Jag kysser din hvita hand = Ich küss deine weisse Hand...
Andante lugubre B-flat major 4/4 (C)
4. Du är stilla ro = Du bist süsse Ruh
Lento G-flat major 4/4 (C)
5. Jag längtar dig = Mein Sehnen
Allegretto, quasi moderato E major 4/4 (C)
6. Skogen sofver = Waldesstille
Andantino D-flat major 12/8
7. Se du kom med jubel och sång i hågen... = Du kamst den jauzenden Lenz im Herzen...
Presto 6/8 D major
Work comment
Composed in Lyngby-Stockholm-Tibble January-September
1908
Libretto/text
1.Djupt hos friborna människor bor…
Djupt hos friborna människor bor
ett härligt hat till människors lära,
den fries tyrann.
Det hatet bör du vörda och ära
som vore det en mor,
trogen och sann.
Ty vad du bryter mot andras lag,
sänker tiden i glömskans älv,
men fälld du varder på domedag,
såframt du sviker dig själv.
2.En enda vardt mitt hjärta gifvet
En enda vardt mitt hjärta gifvet,
en enda jag det vigt.
De många göra fattigt lifvet,
en enda gör det rikt.
3.Jag kysser din hvita hand
Jag kysser din hvita hand.
Din kind är kall och din panna är våt;
Din blick en fråga röjer.
Mitt bröst pressas samman
af hämmad gråt
där knä vid bädden jag böjer.
Jag kysser ditt lena hår.
Hör, vingslag susa.
Jag känner den gäst,
han plär i dörren rycka;
ty sorgen är när,
då vi älska mest,
som då vi jorda vår lycka.
Jag kysser din bleka mun.
Mitt hjärta brister,
jag seglar i kvav,
på bottenlösa vatten.
Då klang en ton över öder hav,
som klockas klämtning i natten.
4. Du är stilla ro
Du är stilla ro.
Handen din, formad att smeka,
kyla min panna och leka,
dämpar de tankars tärande svall.
Du är stilla ro,
ögat ditt, kärlekens spegel,
spränger min innersta regel,
tänder i ljus alla skuggornas natt.
Du är stilla ro.
Stämman din, harpospels susning,
gåtfull som som böljegångs brusning,
lockar och dårar, vaggar till ro.
5.Jag längtar dig
Jag längtar dig.
Jag längtar ditt rike.
Jag längtar mest, då du är när.
Jag längtar alltid till ditt skönhets rike,
jag längtar dit, då jag är där.
6.Skogen sofver
Skogen sofver.
Strimman på fästet flämtar matt.
Dagen vakar i juninatt.
Tystnat har nyss hennes muntra skratt,
redan hon sofver.
Till hennes sida jag stum mig satt.
Kärleken vakar öfver sin sin skatt.
Kärleken vakar i juninatt.
7. Se, du kom med jubel och sång i hågen…
Se, du kom med jubel och sång i hågen!
Vid klockors spel som ringde ditt rikes härlighet in,
min tankes själ bröt rostade rigeln från cellen sin.
Och i din blick min längtan jag såg från saknadens år;
och var du gick där steg för min syn en värld ur ditt spår.
Ty du kom med ungdom och vår i hågen.