1. Limu, limu lima, Gud låt solen skina
över bergena blå, över kullorna små,
som i skogen ska' gå om sommaren.

2. Om sommaren sköna, när marken hon gläds,
vid Dala två älfvarna vida
från Tunaå strand åt Gagnefmäns näs
hur fagert att ro och att rida!
Gud glädje och styrke de män, som där bo,
vid älfvom, på berg och i dalom.

3. Och hör du unga Dora, vill du gifta dig i år?
I år är de åtta åren gångna förbi uti rosor.

Ja väl vill jag gifta mig, men aldrig med dig!
Jag har en vän på böljorna, som kommer igen uti rosor.

 4. Det var den unge herr Peder, han kammar och krusar sitt hår;
så gångar han sig för sin fostermor, frågte henne, vad död han skull' få.

"Och inte så dör du på sotesäng, och inte blir du slagen i krig;
men akta dig väl för de böljorna blå, att de ej förråda ditt liv."

"Och dör jag inte på sotesäng, ej heller blir slagen i krig,
nog aktar jag mig för de böljorna blå, att de ej förråda mitt liv."

5. Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och aquileja, rosor och saliveja,
ljuva krusmynta,
kom hjärtans fröjd.

Fagra små blommor där bjuda till dans.
Kom hjärtans fröjd.
Vill du, så binder jag åt dig en krans 
Kom liljor och  aquileja, rosor och saliveja,
kom ljuva krusmynta,
kom hjärtans fröjd.

Uti vår hage finns blommor och bär.
Kom hjärtans fröjd 
Men utav alla du kärast mig är
Kom liljor och aquileja, rosor och saliveja
kom ljuva krusmynta kom hjärtans fröjd.