1. Djupt hos friborna människor bor...
2. En enda vart mitt hjärta givet...
3. Jag kysser din hvita hand
4. Du är stilla ro
5. Jag längtar dig
6. Skogen sofver
7. Se du kom med jubel och sång i hågen.....
- Year of composition: Composed in Lyngby-Stockholm-Tibble January-September 1908
- Work category: Voice and piano
- Text author: Ernest Thiel
- Duration: Approx. 10-15 min
Examples of printed editions
Stockholm [1908] Abraham Lundquist 4153
4-6 in Hugo Alfvén, Romanser i urval by Jan Eyron, Stockholm 2004. Edition Suecia, SUE 527, 528
- Location autograph: Uppsala Universitetsbibliotek
- Possible call no. and autograph comment: UUB VMhs 171:1
Literature
Lund, Tobias: 'Hugo Alfvén som renässanstonsättare.' Hugo Alfvén - liv och verk i ny belysning. Gunnar Ternhag & Joakim Tillman (eds). Hedemora 2012: Gidlunds, pp. 9−40.
Description of work
1. Djupt hos friborna människor bor.
Con grandezza, non troppo presto G major 4/4 (C)
2. En enda vart mitt hjärta givet..
Andantino, con tenerezza F major 4/4 (C)
3. Jag kysser din vita hand .
Andante lugubre G minor 4/4 (C)
4. Du är stilla ro
Lento F major 4/4 (C)
5. Jag längtar dig
Allegretto, quasi moderato D major 4/4 (C)
6. Skogen sofver
Andantino D-flat major 12/8
7. Se du kom med jubel och sång i hågen....
Presto B major 6/8
Libretto/text
1.Djupt hos friborna människor bor…
Djupt hos friborna människor bor
ett härligt hat till människors lära,
den fries tyrann.
Det hatet bör du vörda och ära
som vore det en mor,
trogen och sann.
Ty vad du bryter mot andras lag,
sänker tiden i glömskans älv,
men fälld du varder på domedag,
såframt du sviker dig själv.
2.En enda vart mitt hjärta givet
En enda vart mitt hjärta givet,
en enda jag det vigt.
De många göra fattigt livet,
en enda gör det rikt.
3.Jag kysser din vita hand
Jag kysser din vita hand.
Din kind är kall och din panna är våt;
Din blick en fråga röjer.
Mitt bröst pressas samman
av hämmad gråt
där knä vid bädden jag böjer.
Jag kysser ditt lena hår.
Hör, vingslag susa.
Jag känner den gäst,
han plär i dörren rycka;
ty sorgen är när,
då vi älska mest,
som då vi jorda vår lycka.
Jag kysser din bleka mun.
Mitt hjärta brister,
jag seglar i kvav,
på bottenlösa vatten.
Då klang en ton över öder hav,
som klockas klämtning i natten.
4. Du är stilla ro
Du är stilla ro.
Handen din, formad att smeka,
kyla min panna och leka,
dämpar de tankars tärande svall.
Du är stilla ro,
ögat ditt, kärlekens spegel,
spränger min innersta regel,
tänder i ljus alla skuggornas natt.
Du är stilla ro.
Stämman din, harpospels susning,
gåtfull som som böljegångs brusning,
lockar och dårar, vaggar till ro.
5.Jag längtar dig
Jag längtar dig.
Jag längtar ditt rike.
Jag längtar mest, då du är när.
Jag längtar alltid till ditt skönhets rike,
jag längtar dit, då jag är där.
6.Skogen sover
Skogen sover.
Strimman på fästet flämtar matt.
Dagen vakar i juninatt.
Tystnat har nyss hennes muntra skratt,
redan hon sofver.
Till hennes sida jag stum mig satt.
Kärleken vakar öfver sin sin skatt.
Kärleken vakar i juninatt.
7. Se, du kom med jubel och sång i hågen…
Se, du kom med jubel och sång i hågen!
Vid klockors spel som ringde ditt rikes härlighet in,
min tankes själ bröt rostade rigeln från cellen sin.
Och i din blick min längtan jag såg från saknadens år;
och var du gick där steg för min syn en värld ur ditt spår.
Ty du kom med ungdom och vår i hågen.