När, Jesus, hit du kommen var,
en stjärna brann på himlen klar.
Se’n dess finns ej så stjärnlös stig,
att ej ett barn kan hitta dig.

Är världen ej en rosengård,
Jag är likväl i änglars vård.
De bära ock till mig sitt bud,
sitt: ära, ära vare Gud!

Jag vill ditt barn så gärna bli,
o, milde Jesus, stå mig bi!
O, du som föddes utan men,
du vill mig göra god och ren.

Förutan dig är jag så arm.
Du upptog barnen till din barm.
Din godhet mig ock giva vill
det rike, som hör barnen till.

Du, som på fästet stjärnor satt,
vad ger jag dig för gyllne skatt?
Ett vet jag, som dig täckes väl:
en barnabön, en barnasjäl.

O, Jesus, när i himlens sal
Guds ban insamlats utan tal,
giv mig bland dem till evig tid
en salig fröjd och julefrid!