Ett gammalt träd står grönt på nytt,
när vintern är förgäten.
Det minns gestalter som har flytt
och gömda fåglars läten.
Förbi drog hägrar med standar
och grannens gård blev rånad.
Ett gammalt träd står ensamt kvar
mitt i en blomstermånad.
Ny styrker och förnöjer oss
det träd som ingen fällde.
Av fritt beslut vi böjer oss
för junis herravälde.
Mitt i en värld av eld och dån
finns rum för fågelreden.
En blomstermånads älsklingsson
har räddat oss åt freden.
Vi är ett folk som tiger helst;
så är vi svenskar lagda.
De ord som kunde oss ha frälst,
blir oftast outsagda.
Vår bästa sång blir evigt stum,
fast den har ej sin like.
Men i vårt hjärta finns ett rum:
där är ditt kungarike!