Han sitter i en yvig tall
i furuskogens gömma,
han kan ej såsom lärkan slå
bland skyarna sin drill;
men djupt i skogens sus och svall
där älskar han att drömma,
att tala på sitt eget språk
och sjunga som han vill.
Och mången främling stannar nog
och hör hur trasten talar,
men fattar icke stämmans klang
ur furudungen sval.
Vi enkla folk bland ås och skog,
vi barn av karga Dalar
förstå och älska sången
av vår hembygds näktergal.

In English:
He sits upon a wispy pine,
concealed in verdant haven,
inept to sing a lark-like trill
on yonder blue divine.
But deep within the forest green
he loves to yearn and daydream,
and speak his song thrush native tongue,
sing to his heart's content.
Yet many strangers stop their gate,
to listen to his call,
they value not his melody,
his harmony or tone.
Us simple folk of hills and dales,
a tribe of arid woodlands,
appreciate; adore the song
by our local nightingale.

Translation: Annika Vallgren